Ingen orsak till oro

Läser idag att oppositionens övertag ökar. Samma visa som vi hört sen valet med andra ord.

Personligen tror jag inte det har någon större betydelse. Man kan fråga sig varför oppositionens övertag ökar. Jag tror personligen att det beror på att Mona Sahlins har fortsatt att köra på den ledarskapslinje som gällde från september fram till hennes tillträde – dvs inget ledarskap alls! Hon har hittils inte åstadkommit något i form av ny politik förutom:

1 Kopiera strategiska delar av Jan Björklunds skolpolitik
2 Först säga att hon inte ska återställa a-kassan för att sen bestämma sig för att trots allt återställa a-kassan.

V och Mp är om möjligt ännu mer osynliga. Vad gör de? Vet någon?

Nej, jag ser ingen orsak till oro så länge Partiordförande Sahlin är oförmögen att ta sossarna in i 2000-talet. Och jag tror att det blir svårt för henne att göra det, eftersom marken är inmutad av Moderaterna.

Utan en ordentlig politik kommer de borgerliga att sopa mattan med S, V och Mp i debatterna, så som de gjorde under valet. De framgångar som oppositionen har åtnjutit har snarare berott på impopulariteten hos regeringens reformer, inte oppositionens sakliga kritik av densamma, eller presentation av alternativ (för det har de inga).

Oppositionspolitiken är i allt väsentligt densamma med Mona Sahlin, som då partiet saknade ledare. Sossarna har stora problem, som jag ser det. Vart ska de ta vägen med sin politik?

När de goda resultaten av regeringens politik börjar bli synliga – och det blir de – kommer opinionen vända.

Det här inlägget postades i regeringen, Socialdemokraterna. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *