Samma gamla vänstervisa i den svenska skolan.

Jag blev intresserad av politik ganska sent, inte förrän efter att jag avslutat gymnasiet. Förvisso var jag väl intresserad redan innan det, men tog inte det intresset på tillräckligt allvar för att faktiskt bry mig om att läsa på. Jag var alltså under min skoltid helt utlämnad till de utvalda delar av verkligheten som det svenska skolväsendet behagade presentera för mig.

En sådan del, var förintelsen. För all del bra. Men balansen då? I tredje ring hade vi diskuterat förintelsen så mycket, inom ramarna för nästan varje ämne förutom idrott, att hela min samhällsvetarklass var utled på det hela. Kontentan var snarast: ”Ja vi vet att nazisterna var jätteonda, suck…”. Allt detta utan att egentligen diskutera andra världskriget. Och, framför allt, utan att diskutera andra världskrigets andra totalitära ideologi: Kommunismen.

Idag kan man läsa i Expressen ett svar på två skolbibliotekarier, som inte tycker att det informationsarbete som är på gång kring kommunismens brott är bra. Det tycker att landets gymnasieelever även i fortsättningen skall hållas i ovetskap om att ca 100 miljoner människor mördats i kommunistiska diktarurer över hela världen sen kommunismens födelse (150 miljoner enligt artikeln).

Det hemska som sker är att det finns människor som vill sprida upplysning om kommunismens brott.

När jag 1998 gick ut gymnasiet i en stockholmsförort visste jag således inte om att dessa 100/150 miljoner människor fått sätta livet till. Det faktum att jag delade denna okunskap med mina klasskamrater är det enda argument som behövs för att krossa all argumentation om att informationsarbetet skulle vara ”McCarthyism” eller ”högerlobbying”. Jag tvivlar på att detta har förbättrats idag. När människor då säger att det är ”McCarthyism” eller ”högerlobbying” att vilja berätta om kommunismens brott, måste vi se det för vad det är: Ett blint försvar för en totalitär ideologi, och en ovilja att inse att det var denna ideologi som ledde till massmordet. Allt för länge har man i Sverige kunnat säga att: ”Ja, kommunisterna begick brott, men det var bara för att ideologin infördes på fel sätt” eller något liknande. Det är denna tanke som bibliotekarierna Jonas Aghed och Juan Vega står för. Att detta är möjligt idag är bara på grund av det förnekande, för att inte kalla det revisionism, som Aghed och Vega förespråkar faktiskt har fått ett kraftigt genomslag. Sveriges skolungdom måste få en balanserad bild. Innan det sker kan vi inte kalla vår skola för politiskt neutral.

Sverige 2007. Jag blir så förbannad.

Uppdatering: Även Åsa Linderborg har gett sig in i leken. Även hennes argument om borgerlig propaganda är otillräckliga mot mitt. Men jag är förstås subjektiv.

Det här inlägget postades i historierevisionism, Kommunism, Nazism, skolan. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *