Pöbelväldets frestelser

Den bristande respekten för rättsäkerhet och demokrati i bloggosfären (och samhället) har tydligt visats i samband med de två s.k. ”Stureplansprofilerna”. I de fall där domstolens beslut inte är tillfredsställande, är det tydligen ok att försöka tvinga fram ett annat domslut, genom trakasserier av nämndemän, och genom uthängning av de anklagade (ännu inte dömda!) männen, såsom skett i bloggosfären.

Varför inte göra detta så fort vi inte gillar något? Ta till våld och trakasserier för att få vår vilja igenom? Bloggaren som först hängde ut profilerna visade sin nuna på SVT i förra veckan, och verkade stolt över vad han gjort. När domaren inte gör sin plikt rycker han gärna in, tycks det.

Det är mycket möjligt att killarna är skyldiga. Men vår rättsäkerhet påbjuder att vi för all del ifrågasätter domslut, men inte det faktiska domslutet utan det sätt på vilket det fattats. Besvikelse får inte leda till pöbelvälde.

Det sägs att domar av det här slaget är ett resultat av en dålig kvinnosyn eller liknande. Det har dock visat sig att kvinnliga domare i större utsträckning friar i dessa mål. Hur förklarar pöbeln det? Den enda rimliga förklaringen är teorier om könsfördomar och patriarkat inte stämmer, men att domstolarna faktisk låter sig påverkas av den allmänna opinionen. Manliga domare, som har större press pga. sitt kön att inte döma ”patriarkalt” eller vad man nu vill kalla det, har därför böjt sig mer för pöbeln än de kvinnliga domarna. Förstår ni? Domarna är inte längre neutrala! Och detta har skett genom påtryckningar och trakasserier, genom rädsla för våld och hot, och säkerligen också genom en undermedveten vilja att döma ”politiskt korrekt”. Detta är en långt större skandal än att ett enskilt våldtäktsmål inte skulle resultera i en fällande dom. Det handlar om vår demokrati, där domstolarna utgör grunden!

När SvD i dag skriver om hur en kvinnlig nämndeman i målet pga hot tvingats skaffa skyddade personuppgifter, är det nedslående men mycket viktig läsning. Nämndemannen berättar:

–När tidningarna skriver att den friande domen berodde på domarnas dåliga kvinnosyn, blir vi ett legitimt mål för hot.

Ändå fortsätter hon att delta aktivt i debatten om domen.

–Jag ser det som min demokratiska plikt som nämndeman att förklara varför vi har dömt som vi har gjort, säger hon.

Kan vi inte införa en juridisk introduktionskurs i gymnasiet för alla, så att folk förstår hur vårt rättssystem fungerar? Det behövs.

PS. För övrigt kan man också fråga sig om det hade blivit ett mindre ramaskri, om målet hade gällt personer som inte var verksamma på Stureplan, utan en vårdcentral eller annan, mindre glamorös, arbetsplats. DS

Uppdatering: Människor verkar tro att rättsäkerhet är lika med att kunna vara säker på att alla skyldiga döms. Detta är ouppnåeligt. Särskilt för våldtäkt, eftersom det är uppsåtet och tvånget som utgör brottet, inte själva den sexuella handlingen, och dessa är notoriskt svåra att bevisa. Nej, rättsäkerhet – och detta är så sorgligt självklart att det inte ska behöva sägas – är att kunna vara säker på att ingen oskyldig döms. Det är också ouppnåeligt. Men i ett demokratiskt samhälle är det värre att en oskyldig döms än att en skyldig inte döms, och därför måste vi sträva mot detta. Lenin lär ha sagt att han hellre såg tio oskyldigt dömda, än att en oskyldig skulle komma undan.

Det här inlägget postades i feminism, rättsäkerhet, våldtäkt. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *