Anlita eller anställa? Vänstern verkar inte förstå skillnaden.

Ibland tycker man att folk är tröga, men detta tar nog priset. Efter att ha börjat läsa den här bloggen (som jag nämnde här), har jag hamnat i en diskussion om avdrag för hushållsnära tjänster. Vänstermänniskorna länkar till ett flertal riktigt dumma massmediala respektive politiska inlägg i frågan om skatteavdrag för hushållsnära tjänster (vi måste för övrigt komma på en kortare benämning för det där, annars kommer vi aldrig slippa höra ”pigavdrag”, som ungvänstern kallar det). Det roliga är att skatteavdraget, detta moderna centerförslag, inte var det ursprungliga samtalsämnet, och inte heller ens är relevant för diskussionen ifråga!

Men vi tar det från början. Det centrala ”problemet” belyses i ungvänsterns blogginlägg, med anledning av en artikel i Aftonbladet.

På flera områden inom arbetsrätten görs undantag för arbete i hemmet.
1. Lagen om anställningsskydd. Om jag i dag anställer Sara som städare av mitt hem kan jag i morgon säga upp henne utan att ange något som helst skäl.

Men Sara är ju inte anställd, hon är anlitad. Ska man inte ha rätt att som privatperson avböja att fortsatta att köpa tjänster från en egen företagare, ”utan att ange något som helst skäl”? Följden skulle annars bli att privatpersoner måste ange något slags skäl för att de inte längre vill ha hjälp med städningen. Vad är det för dumheter? Ungefär som om det vore en rättighet att få behålla en kund?

Andra i kommentatorsfältet länkar till Svt:s Faktum, som belyser ”problemet” på ungefär samma sätt:

Egna företagare omfattas inte av:
Lagen om anställningsskydd [min kursivering]
Jämställdhetslagen
Arbetstidslagen
Semesterlagen
Arbetsmiljölagen

Det är väl klart att man inte kan omfattas av lagen om anställningsskydd, om man inte är anställd?!? Det måste väl ändå säga sig själv? Och är man egen företagare är man inte anställd, utan anlitad. Arbete är ingen rättighet. Det är en överenskommelse. En rättighet för en person implicerar alltid en skyldighet för någon annan. Ett samhälle där vi ålägger företagare skyldighet att behålla anställda blir inget bra samhälle. De kommer nämligen inte vilja anställa någon.

Än mindre kan vi tvinga människor att fortsätta anlita människor vars tjänster de inte längre vill ha. Det är vansinne.

Vänstern verkar inte förstå skillnaden mellan en företagare och en anställd. Det är enorm skillnad mellan att vara lokalvårdare på ett företag och att anlitas för att städa hemma hos folk. För att inte tala om vilken skillnad det är mot att vara ”piga” vid förra sekelskiftet, men det är ändå en jämförelse som vänster inte tycks vara villiga att ge upp.

Kronan på verket sätts när en skribent på bloggen postar en länk, som beskriver hur riksdagskvinnan Josefin Brink (v) tar anställning som städare på ett hotell, och vill därmed göra gällande att detta skulle ha relevans för en diskussion som gäller skatteavdrag för köp av tjänster från företagare.

Upp-och-nervända världen. Förlåt mig min förmätna ton, hörni. Men de har så dålig koll att det nästan känns taskigt att angripa dem. Men just därför är det desto viktigare att upplysa.

Uppdatering: Jag glömde förstås att kommentera aftonbladet-artikeln som startade det hela. Det är ett hafsverk vars hela resonemang hängs upp på följande tes:

Den som anlitar andra för arbete i sitt hem fungerar i praktiken som ett slags arbetsgivare och chef.

Knappast. Om du anlitar en snickare eller rörmokare, gör det dig till dennes chef? Är man företagare är man sin egen chef. Låt mig förklara varför det inte skulle funka med anställningsskydd, genom att citera mig själv från ungvänsterns bloggkommentarer:

Låt oss föreställa oss att någon form av ”anställningstrygghet” införs – Alltså att den som anlitar tjänsterna inte hur som helst kan säga upp dem. Detta kan göras genom att antingen:

1 LAS skrivs om så att den även omfattar egenföretagare som tillhandahåller hushållsnära tjänster, eller
2 Tillhandahållande av hushållsnära tjänster förbjuds för företag, så att det enda sättet att köpa hushållsnära tjänster är att anställa en person som städar i ens hem.

Resultatet av båda dessa åtgärder skulle bli detsamma: Det vita köpandet av hushållsnära tjänster skulle sjunka till nästan noll. Eftersom i stort sett ingen privatperson vill försätta sig själv i situationen att tvingas fortsätta köpa tjänster som man t.ex. inte har råd med, inte är nöjd med, inte längre känner att man behöver, etc. kommer därför inget intresse finnas för att köpa dessa tjänster vitt. Folk som köper städhjälp vill bara ha rena golv, och inte få ett åtagande för en annan människa på köpet. Det slutgiltiga resultatet, förstås, skulle bli att den stora majoriteten av städföretagarna blev arbetslösa, eftersom många vill anlita vitt eller inte alls.

Följden av en den reform ni implicit förespråkar, skulle alltså bli att säkerheten och tryggheten på arbetsmarknaden, för de som inte redan blivit arbetslösa, skulle bli betydligt sämre eftersom de som svartanlitade inte skulle omfattas av några skyddslagar alls.

Det här inlägget postades i AFTONBLADET, arbetsrätt, Centern, hushållsnära tjänster, Tokvänster. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *