Han är bra. Riktigt bra.

Ser på Janne Björklunds linjetal vid landsmötet på SvT24. Och jag måste säga att det är inspirerande lyssning. Mannen är rätt ute nästan hela tiden.

Det som skiljer Björklunds syn på liberalism från min verkar mest vara var vi väljer att lägga fokus. Där jag ser förmynderi, högt skattetryck och andra statliga intrång i privatpersoners liv som det största problemet, ser Björklund människors livsmöjligheter som avgörande för hur agendan ska utformas. Och i ärlighetens namn måste jag hålla med honom lite. Jag är inte nyliberal. Men jag är nog inte socialliberal heller. Lite av båda kanske.

Mitt favoritcitat var nog detta:

En del röster i dagens debatt verkar anse att det skulle vara något kränkande i att ställa motkrav på dem som begär stöd från stat och kommun. De frisinnade socialpolitikerna för 100 år sedan insåg att det var precis tvärtom. Man förminskar människor om man inte förväntar sig något av dem, sade Björklund.

Alltså, precis som jag sagt innan, det är inte oliberalt att ställa krav. Tvärtom. Den som säger så har inte förstått liberalismen. Björklund gör den tydliga poängen att krav i skolan är socialliberalt.

Jag tycker att det är bra att Björklund och folkpartiet väljer den socialliberala linjen. Inte minst för alliansen. Hade de valt en mer högerliberal linje, skulle de snarare kannibalisera på M och C. Det mer vänsterliberala mittfältet skulle då lämnas öppet för S att erövra. Det nuvarande läget är bra för framtiden, oavsett hur opinionen i nuläget ser ut, som jag skrivit om här.
Nu är jag förstås inte partiansluten (ännu), och har sålunda ingen partilojalitet. Å andra sidan kan sådan lojalitet förblinda omdömet, och kanske är det bra att kunna behålla en nykter syn på politiken.

Jag skulle vilja göra en parallell till marknadsföringens värld. Inom marknadsföring är det ingen självklarhet att sträva efter att bli störst. Alla kan inte bli störst. Pepsi försöker i praktiken inte förgöra Coca-Cola, och så vidare. Man kan vara nöjd med en mindre position, förutsatt att man hittat en bra nisch. För att allianspartierna ska bli större än vänsterblocket tillsammans, krävs denna typ av profileringsstrategi. Den nuvarande ordningen är därför, i min mening, alldeles förträfflig. Vissa borgerliga väljare är socialliberala (fp), andra mer högerliberala (c), pragmatiska (m) eller konservativa (kd). Som jag ser det finns det utrymme för alla de fyra partierna med den nuvarande ordningen.

Sen är det förstås så att alla partier vill bli så stora som möjligt för att få inflytande för sina idéer. Men inflytande handlar inte bara om storlek. Det handlar om att behålla regeringsmakten. Folkpartisterna, om några, borde vara medveta om detta.

För att återkomma till Björklund, var det dock en sak som slog mig när han tog upp det enda som egentligen störde mig – förbud mot ålderdiskriminering. Det slår mig att vi redan har ett förbud mot åldersdiskriminering – Principen om ”sist in, först ut”. De som är ”först in” är förstås i genomsnitt äldre än de som är ”sist in”. Alltså är det i praktiken svårare att avskeda äldre människor än yngre människor. Detta var väl också tanken när lagstiftningen infördes en gång i tiden – att bli av med jobbet slår hårdare mot dem som har skapat sig en fast tillvaro, än de som inte hunnit göra detta. Det är dock inte ett argument för att behålla lagstiftningen – eftersom det kan lösas på andra sätt som inte gör arbetsmarknaden trögrörlig. På samma sätt är inte ålderdiskrimineringsargumentet nog för att behålla det, eftersom det är skillnad mellan anställningsdiskriminering och avskedningsdiskriminering. Diskriminering blir det likväl, i det system som vi redan har.

Personligen tror jag att Björklunds förbudsförslag är ganska dödsdömt. Ska vi belägga våra redan överbelastade domstolar med uppgiften att utreda huruvida det var på grund av sin ålder som en individ inte fått ett visst jobb? Två personer av olika ålder kan nästan aldrig vara likställda på arbetsmarknaden och går således inte att jämföra. Alltså blir det nästan omöjligt att döma dessa fall. Invandrare? Fine. Kvinna? Fine. Homosexuell? Fine. Dessa grupper kan jämföras med vita, straighta män. Men inte fyrtiotalister med sextiotalister. Jag tror, som jag sa här, att detta mest var ett utspel från Björklund för att markera att partiet valt den socialliberala vägen.

Gott så.

Uppdatering: PJ verkar hålla med mig.

Det här inlägget postades i åldersdiskriminering, folkpartiet, förbud, socialliberalism. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *