Damage control – A stream of consciousness

I morse, på Lunds centralstation, i ensam väntan på det försenade Øresundståget, blev jag vittne till ett märkligt skådespel mitt på perrongen. Två skator jagade en liten mus, som var chanslös i sina försök att fly från bestarna. Först kunde jag inte tro mina ögon. Det är till att börja med rätt ovanligt att se möss i dagsljuset, för att inte tala om att se dem i en sådan här situation. Skulle jag ingripa? En ung dam som stog någon meter bort hade i alla fall beslutat sig för att dokumentera det hela med sin kamera. En mängd tankar flög nu genom min morgonsega hjärna:

Är skator rovdjur…? Det hade jag ingen aaaaning om… Det enda jag någonsin sett skator äta är pommes frites från rastplatser och rönnbär (men även det är nog bara på bild typ när jag gick på fritids för 20 år sen)… Vad får dem egentligen att angripa musen…? Är det dåliga tider för skator…? Vintern är ju inte ens här ännu, det borde väl finnas annan, mer lättfångad mat…? Hoppsan, där högg den ena skatan musen med näbben, och slängde iväg honom i svansen två meter… Stackaren… Ska jag ingripa…? Allt jag behöver göra är ju att skrämma bort skatorna, de är ju inte kända för sin höga stridsmoral… Å andra sidan, vem är jag att ingripa i naturens gång…? Hade jag resonerat så om det hade varit ett mindre gulligt djur som attackerades…? Stackars mus… Oj nu flög skatan iväg med musen i näbben… Nåja, problemet löste sig självt.

Problem har en märklig tendens att göra det när man ignorerar dem, har de inte? Men ibland kanske inte på det bästa sättet för alla inblandade.

Det här inlägget postades i regeringen, sidospår. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *