Ideologi och populism

Igår såg jag på dansk valdebatt på TV2 Danmark. Tittarna fick ställa frågor via video till politikerna som i sin tur fick svara. Den sista frågan var en godbit (och en som jag själv nog hade ställt om jag fått chansen): ”Varför pratar politiker så lite om ideologi och värderingar nuförtiden? Vilka är era värderingar, er ideologi?”. I tur och ordning fick därefter Venstre, Socialdemokraterna och Socialistisk Folkeparti svara på denna fråga, och som sig bör hos en politiker blev de lite extra i gasen, när de nu i praktiken fick svara på varför de överhuvudtaget gett sig in i politiken till att börja med. Lite ”fri association”, om man så vill; En så’n där fråga som man kan ställa, och sen ångra att man ställt den därför att vederbörande aldrig slutar.

Så kom så turen till Dansk Folkeparti. Svaret blev minst sagt svävande; Ord som frihet, demokrati och gemenskap slängdes in i medelmåttigt sammansatta resonemang. Det blev med ens fullkomligt uppenbart, om det inte var det tidigare; Dansk Folkeparti har ingen ideologi. Deras enda värderingar är rädsla och deras enda utopi är återgången till en idealiserad forntid som aldrig funnits. Någon slags leverpastej- och smørrebrødsversion av Sverigedemokraternas tolkning av det svenska folkhemmet. Uttrycket ”yttrandefrihet” slängdes in där någonstans också. Men vad menar Dansk Folkeparti med yttrandefrihet? Är det en liberal grund de har tagit för det ställningstagandet? Kommer det tillsammans med värden såsom åsiktsfrihet, rättsäkerhet och skydd för den personliga integriteten? Ni förstår givetvis att frågan är retorisk. Dansk Folkeparti kan inte stava till dessa ord.

Ett av de senaste förslagen från DF var att slänga ut ur Danmark personer som sympatiserar med islamistiska terrorister. Låt oss bortse från såna enkla fakta som att det vore omöjligt att finna dessa människor, och att åsiktsregistrering är förbjuden enligt dansk lag. Då kvarstår ändå det faktum att de alltså vill slänga ut folk bara för deras åsikter.

I min värld är det ganska konstigt att hylla yttrandefriheten, men spotta på åsiktsfriheten. Deras påstådda vurm för yttrandefriheten kommer inte av respekt för medborgerliga rättigheter. Den kommer av en vilja att alienera de människor de vill ha ut ur Danmark.

Flemming Rose, kulturredaktör på Jyllandsposten, är en vettig karl. För några månader sen intervjuades han av Lars Adaktusson och gav ett sympatiskt intryck. Hans val att publicera Muhammedteckningarna var inte lagt på främlingsfientlig grund (Roses fru är från Sovjet och är således invandrare). Nej, mitt intryck var att denne man hyser en genuin respekt för yttrandefrihet och liberala värderingar. Till skillnad från DF som använder ”yttandefrihet” som en ursäkt för sin strävan att splittra Danmark itu.

Det finns ett obestridbart samband mellan ideologiernas övergivande och partiernas rörelse mot mitten. I ett djupare sammanhang så är jag övertygad om att det obefintliga fokuset på ideologi är det som har drivit fram den utveckling som gett Dansk Folkeparti och Sverigedemokraterna framgångar. Detta eftersom:

– Mindre ideologi, enligt min övertygelse, leder till lägre intresse för politik vilket är en förutsättning för att någon ska kunna tänka sig att rösta in SD i riksdagen, eller att gå på DF:s argument.
– Eftersom de främlingsfientliga partierna inte har några ideologier, kan de inte längre utge sig för att vara ett parti som alla andra. Det är övergivandet av ideologierna som ger missnöjespartierna chansen att smälta in.

Låt oss i den allmänna diskussionen fokusera på våra övertygelser, på medborgarnas rättigheter, och på hur samhället ska utformas utifrån dessa , inte bara billig pragmatism. Kanske kan vi därigenom återupprätta anseendet för politiken. När man frågar Dansk Folkeparti eller Sverigedemokraterna var deras sanna värderingar, deras djupaste övertygelse ligger, får man bara rappakalja till svar.

Anders Fogh säger nu dels att han vill ha in värderingar i valkampen, dels att han inte utesluter ett samarbete med Ny Alliance och Radikale Venstre. Jag hoppas innerligt att det blir så.

Det här inlägget postades i bloggbild, Danmark, Danska valet, främlingsfientlighet, ideologi. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *