Apropå den annalkande domedagen

Bloggen Bent skriver läsvärt på temat ”jordens nära förestående undergång”, med anledning av artiklar i DN och SvD.

Socialisternas svar på klimatfrågan är nämligen farligt eftersom det utgår från att vi i väst ska göra oss själva fattigare. Vi ska släppa in sjukdomarna i vår värld igen; vi ska flytta ut på landet; skaffa oss en ko och en gris och leva på ”naturligt” jordbruk. Vi ska förflytta oss själva hundra år tillbaka i tiden när fyra av tio barn dog innan ett års ålder av lättbotade sjukdomar.

Huruvida miljöhysterikernas agenda nödvändigtvis är socialistisk låter jag vara osagt. Det finns hursomhelst många anledningar att tänka på miljön. Men det finns också många anledningar att vara skeptisk till den hysteri som råder kring klimatet. Exempel:

– När någon säger ”debatten är över” (underförstått ”nu stänger vi dörren”), blir jag alltid benägen att ställa mig på dens sida som inte får komma till tals. Nästan oavsett vad saken gäller. Det får mig att misstänka ett bakomliggande motiv. Att säga sig veta sanningen är för mig höjden av arrogans. Klimatskeptiker har i många sammanhang till och med kallats ”klimatförnekare”. Man implicerar alltså att inga mer svar behövs, och gör en absurd analogi till förintelseförnekare. Detta kallas på internet för Godwins lag och innebär ett oförlåtligt brott i debatter.

– Al Gore och FN:s klimatpanel har tillsammans fått Nobels fredspris (fredspriset av alla priser!) och detta tas som ett kvitto på deras trovärdighet, trots att båda har ifrågasatts starkt, och deras slutsatser inte ens stämmer med varandra (t.ex. hur mycket man räknar med att havsnivåerna ska stiga).

– Jag gick själv omkring med ordentlig ångest ett tag i vintras. Det var innan jag läste på i ämnet. De som fortfarande har ångest, verkar mest ha köpt det som aftonbladet samt SVT/TV4 vill få en att tro. Klart att det finns anledning till oro. Men det finns en mer nyanserad bild också.

– Miljöhysteriker finns det gott om, och många av dem tycks önska sig en värld där människors framsteg skall utraderas, en värld där vi alla flyttar ut på landet och blir självförsörjande. Det är en människofientlig inställning som i sin värsta form kallas för ekofascism, och det är ett ord som jag tror att vi kommer att få höra mer av i framtiden.

– Det finns många anledningar att minska vårt beroende av kol- och oljekraft. Ekonomiska: Det kommer bli väldigt dyrt i framtiden. Hälsomässiga: Utsläpp från fossila bränslen försämrar hälsan för människor, framför allt i städerna. Politiska: De länder som har olja är till stor del skurkstater som använder denna tillgång som ett vapen för att befästa sin maktposition, och det är inget som världsfreden blir bättre av. Men jag köper inte den enkla beskrivningen att vi alla kommer dö om vi inte skaffar lågenergilampor (lågenergilampor är för övrigt bra eftersom de är billigare i längden och dessutom kan ge mer ljus, eftersom de tack vare att de är svalare kan placeras i lampor där vanliga lampor över 60W hade blivit för varma).

– Man säger att konsensus har uppnåtts i den vetenskapliga världen. Detta stämmer kanske i viss mån, men det gäller det faktum att temperaturerna faktiskt stiger, inte att vi människor orsakar detta.

– För några årtionden sen oroade man sig för att en ny istid skulle inträffa, dvs. sjunkande temperaturer. Det är rimligt att fråga sig om vi hade föredragit det, nu när vi oroar oss för ökande temperaturer. Jordens temperatur varierar naturligt över eonerna. Är den för närvarande rådande temperaturen automatiskt den bästa?

– Varmare temperaturer innebär att växter i allmänhet växer bättre. Det är inget som jag hittar på. Och visst, jag är ingen biolog – jag är ekonom, men det förefaller mig ganska rimligt att tro att när naturen drabbas av en chock så finns det, precis som inom ekonomin, utjämnande krafter som verkar åt båda hållen. Så kallade ”automatiska stabilisatorer”. Naturvetare, har jag helt fel?

– Visst innebär ändrade temperaturer naturkatastrofer och elände. Men var slår dessa katastrofer värst? I Sverige? Vi har haft stormen Gudrun, och alla möjliga översvämningar men vi har klarat oss rätt så bra ändå tack vare vårt välstånd och vår infrastruktur. De historier som flödade efter Gudrun som hävdade att många skogsägare hade tagit sina liv visade sig i efterhand vara mer eller mindre fabricerade. Värst drabbas fattiga länder och därför är det viktigast att se till att dessa får igång sin utveckling. Det känns väl förutsägbart att citera Björn Lomborg i det här sammanhanget, men låt oss likväl: ”Den bonde om hundra år i Bangladesh som vi idag vill lägga alla våra resurser på att hjälpa kommer att fråga oss: ‘Varför gjorde ni det? Jag är ju rik!'” Visst, USA är ett rikt land men drabbades likväl hårt av Katrina. Men New Orleans är en relativt fattig amerikansk stad, långt ute på ett vattenhärjat delta, till stor del under havsnivån och infrastrukturen kunde varit bättre. Man kan jämföra med Holland, som nyligen avvärjde en liknande situation genom ordentliga skydd och barriärer.

– Många tidsserier som används som ”bevis” har ett extremt kort perspektiv, vilket ger dålig trovärdighet. I filmen ”The great global warming swindle” menar man också att det är de ökande temperaturerna som ökar koldioxidhalten i atmosfären, bl.a. genom avdunstning ifrån världshaven. Alltså ett omvänt orsakssamband! Såsom relativt välbevandrad i statistisk tidsserieanalys, finner jag det rätt sannolikt att man skulle röra till slutsatserna i detta sammanhang.

– Visst ska vi göra vad vi kan för att minska vår påverkan på jorden. Men jorden kommer inte gå under. Det bästa vi kan göra är att se till att vi fortsätter vår utveckling, och att alla jordens länder inkluderas i denna. Människan har en fantastisk anpassningsförmåga.

Det finns många fler invändningar som kan göras, men detta är alla som jag kunde komma på på rak arm. Jag är medveten om att inlägget är i längsta laget. Jag får nog komplettera det med mer text och/eller länkar efterhand. Men för ögonblicket får det vara, man måste ju sova också.

Det kan inte uteslutas att människan påverkar klimatet. Men det kan heller inte sägas med säkerhet att så är fallet. En mer nyanserad debatt är nödvändig. Stagnation är inte lösningen. Utveckling är svaret.

Det här inlägget postades i domedagshysteri, klimat. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *