Utopistiska idéer slutar alltid med våld (och Londonbesök också)

Staten är en dålig historieberättare. Det kan man inte komma ifrån. Men man kan heller inte komma ifrån det faktum att staten faktiskt är en historieberättare. För människor som inte läser historieböcker på sin fritid är det till och med den enda, i evig kompromiss med landets lärare. Därmed kan det med fog hävdas att statens roll som historieberättare är viktig. Därför är det av kritisk vikt att en balanserad bild eftersträvas. Jag har tidigare skrivit om hur detta inte var fallet under min egen skoltid, här och här. Därför välkomnade jag initiativet att starta en kampanj för att upplysa skolungdomar om kommunismens brott. Det må vara sant att Forum för levande historia inte är perfekt och opartiskt – inte minst då det arbetar på regeringens uppdrag – men detta i sig gör inte att det inte har existensberättigande. Det är fortfarande ett bättre alternativ än att staten själv skriver vad som står i läroböckerna.

Det är förstås avgörande att den institution som får i uppdrag att skriva historien är självständig från regeringen och politiskt objektiv. Det finns två problem med denna lösning.

1 Regeringen bestämmer vad Forum för levande historia ska skriva om.
2 Politiskt objektiva människor finns inte. I alla fall inte bland dem som läst historia.

Men dessa skäl är inte skäl nog att inte försöka! Så länge historieskrivningen sker utan direkt inblandning av staten är det bättre än att inte försöka styra alls. Punkt nummer två kan lika gärna appliceras på alla andra tänkbara lösningar och innebär, anser jag, att det inte finns några perfekta lösningar. Eleverna kan definitivt inte utlämnas till historielärarnas godtycke (min historielärarinna var allt annat än objektiv). Ett direktstyrt statligt diktat vore heller ingen bra idé. Forum för levande historia är ett temabaserat projekt, som syftar till att skapa diskussionsunderlag. Således är det något av en lösning där både statens och lärarnas godtycke i någon mån minimeras.

För övrigt anser jag att historieutbildningen även borde ha ett större mer generellt fokus, för att komplettera de spridda djupdykningarna. Ett sätt att visa att fascism, kommunism och andra odemokratiska rörelser har gemensamma grunder. Tyvärr skulle det väl bli alldeles för ideologiskt liberalt, så det skulle nog inte gå…

Johan och Björn skriver om detta oxå.

Det här inlägget postades i bloggbild, historierevisionism, Kommunism. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *