Eftermälet till en salladsbar

I går kväll läste jag ut ”Wild ’n Fresh” av Sofia Appelgren. Det är intressant läsning, även om jag förstås är partisk. Men oavsett vems sida man ställer sig på i konflikten, tycker jag att boken lyckas skingra många moln kring huruvida Appelgren någonsin haft en politisk agenda. Hon hade en dröm att starta eget och klara sig själv. Det var facket som drog in henne i konflikten, hon bad aldrig om den. Jag är efter att ha läst boken övertygad om att det faktum att hon styvnackat vägrade skriva på kollektivavtal inte har politisk grund. Det är inget ställningstagande mot kollektivavtalet som modell eller mot den svenska fackföreningsrörelsen, även om det är dessa som har ifrågasatts efter historiens slut.

Många har tänkt att hon medvetet utnyttjade konflikten för att driva en politisk poäng. Själv tror jag bara att hon helt enkelt inte tycker om att bli tvingad till något. Men i ett land där man vant sig vid att vara utlämnad till myndigheters och andras godtycke, ett land där ens intjänande pengar konfiskeras, ett land där stat och kommun lägger sig i det mesta i våra liv från vagga till grav, ett land där alla andra arbetsgivare utan strid blottar strupen för fackets krav och hot, kan det kanske vara svårt att föreställa sig att somliga människor kan anse sig ha rättigheter.

Boken i sig är inte heller i första hand något politiskt inlägg; Först i slutet kommer några mer eller mindre politiska poänger som knappast kan påstås vara något annat än logiska slutsatser av den terror Sofia utsatts för. Jag vågar inte ens tänka på vad den här historien har gjort för den framtida entreprenörsviljan bland landets unga.

Jag tycker därför inte att det är mer än rimligt att det ställs krav på proportionerna som fackets stridsåtgärder tar. Konsekvenserna av en blockad måste ju stå i proportion till syftet [sid 129].

Idag meddelas att PTK har beslutat sig bevilja Svenskt Näringslivs önskan om att mötas för att försöka enas om nya spelregler på den svenska arbetsmarknaden. Även LO väntas tacka ja. Att de går med på detta kan nog sägas ha mycket att göra med Sofia Appelgrens opinionsbildande exempel. Vågar man tro att facket har lärt sig något? Spelreglerna från Saltsjöbadsavtalet från 1938 är inte relevanta i dagens moderna Sverige.

Per T Ohlsson kommenterade vid tidpunkten för salladsbarens annonsering om försäljning i en ledarartikel, som även Sofia Appelgren citerar:

Den svenska modellen har sina rötter i den andra industriella revolutionen som fick sitt genombrott i Sverige under mellankrigstiden och som kulminerade på 1960-talet: massproduktion, mekanisering, homogenisering av arbetet. Utgångspunkten var storskaliga produktionsmetoder. Det säger sig självt att det då var rationellt för både arbetsgivare och fack med storskaliga lösningar även på arbetsmarknaden: lika för alla och förutsägbara.
Men nu befinner sig Sverige mitt uppe i den tredje industriella revolutionen. Den kännetecknas av en snabbt växande tjänstesektor. Produktionen blir mer individualiserad och flexibel.

I det historiska utformandet av de nya spelreglerna måste parterna ta hänsyn till följande:

* Avtalsfrihet
* Föreningsfrihet
* Proportionalitet i konflikträtten

I sin bok ”Frihetens Grundvalar” (1959) skriver Friedrich von Hayek följande:

Fackföreningarnas nuvarande tvångsbefogenheter vilar sålunda i huvudsak på användningen av metoder som inte skulle tolereras för något annat syfte och som strider mot skyddet av individens privata sfär [s 307].

Jag förespråkar inte att facket i Sverige ska ha försvagad ställning. Men genom att ta till så’na här oproportionerliga åtgärder är det precis vad de själva åstadkommer; Konflikter av den här typen undergräver fullständigt den allmänna legitimiteten för fackliga stridsåtgärder, och därigenom försvagar de själva sin ställning. Det kan inte vara rimligt att facket ska kunna vidta åtgärder som i alla andra sammanhang hade varit brottsliga, och heller inte att de vidtar åtgärder som drabbar företagare som överhuvudtaget inte är inblandade i konflikten (så som var fallet med Wild ’n Fresh). Jag tänker främst på leveransblockader och förhindrande av soptömning – åtgärder som användes i Göteborg och som lätt kan driva välskötta företag i konkurs.

Låt oss hoppas att resultatet av mötet kan avspegla dessa insikter! Låt Sofia Appelgrens tragiska exempel bli historiskt betydelsefullt!

PS. Jag var i London i april när konflikten fortfarande var aktuell i medierna, och tog den här bilden. Det visade sig förstås när jag läste boken att namnet inte var någon tillfällighet; Denna kedja inspirerade Sofia Appelgren till att starta sin salladsbar, både till namn och koncept. DS

Uppdatering: LO säger JA.

Det här inlägget postades i bloggbild, facket, kollektivavtal, Wild 'n Fresh. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *