Blir Sverige någonsin kvitt den otålige reformpolitikern?

”Visst måste det vara möjligt att skapa det perfekta samhället genom förbud?”

Förbjud allt som vi inte gillar. Ja, precis så tycks många resonera. Jag pratar förstås om förslaget om lagstiftning mot ”sexistisk” eller ”kränkande” reklam. Birgitta Ohlsson uttrycker saken formidabelt i ett pressmeddelande:

Sexistisk reklam är korkad, inte kriminell. Jag tror mer på kaxig konsumentmakt och tuff självsanering från näringslivet än stelbent lagstiftning.

Ett uttryck som blivit en personlig favorit är Hayeks ”den otålige reformpolitikern”. Jag vet inte om han var medveten om hur perfekt den formuleringen är, och alldeles säkert visste han inte hur väl den stämmer in på Sverige år 2008.

Det tycks inte finnas något problem i Sverige som inte kan lösas med hjälp av lagstiftning, och det finns förmodligen inget område där detta är tydligare än jämställdhetspolitiken och familjepolitiken. Den senare har för övrigt, som påpekade på Brännpunkt i söndags, reducerats till att bara bli ett verktyg för jämställdhetspolitiken och inte en politik med ett värde i sig. Att helt enkelt bara låta människor bestämma över sina egna familje- och sexualliv tycks uteslutet.

Går jämställdhetsutvecklingen för långsamt? Inga problem, vi lagstiftar bara. Sänder företagen oönskade meddelanden eller tar in för få kvinnor i styrelsen? Inga problem, vi lagstiftar bara. Finns det homosexuella som vill gifta sig i kyrkan och kalla det för äktenskap? Det kan vi ju inte låta dem göra, lagstifta! Finns det, om vi ändå skulle låta dem göra det, präster som inte vill viga dem? Då tvingar vi dem, lagstifta! Gör svenska mammor och pappor inte som vi vill när de ska dela upp föräldraledigheten? Dra in föräldraförsäkringen, osv osv osv…

Kort sagt, makteliten verkar tro att man kan bygga det perfekta sammhället genom att förbjuda allt som man inte tycker om. Tyvärr finner detta förmynderi stöd hos svenska folket, som har en väldig massa åsikter om hur resten av svenska folket ska leva sina liv. Men trots detta är det ingen som själv vill bli styrd. Paradoxen är alltför uppenbar att ens behöva påpekas. Hyckleri är bara förnamnet.

Det faktum att du inte gillar vad andra människor gör, ger dig inte auktoritet att förbjuda det. Lev och låt leva, Svensson! (Och jag syftar inte på den här Svensson, som skriver bra om det hela)

PS. Ett citat från Brännpunktsartikeln. Apropå detta:

Jag tror inte det är ­förenligt med en borgerlig samhällssyn att ­enbart de föräldrar som förvärvsarbetar skall få del av sam­hällets barnomsorgsstöd eller att offentlig barnomsorg är att ­föredra framför för­äldrar som själva f­ostrar sina barn i hemmet.

…vill jag påminna om detta. DS.

Det här inlägget postades i Den Otålige Reformpolitikern, förmynderi, frihet, Yttrandefrihet. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *