Kvinnligt företagande is the shit!

Sverige behöver en mer entreprenörsinriktad kultur. Förvärvsarbeteskulturen är väldigt utbredd och det är i sig inte fel, men det hade gynnat oss med mer självständiga medborgare, som råder över sin egen tid, sina egna liv, talanger och visioner. Fler kvinnliga entreprenörer skulle bidra till detta.

Jätteduktiga riksdagskvinnan Annie Johansson (c) bloggar om regeringens projekt med s.k. ambassadörer för kvinnligt företagande. Näringsminister Maud Olofsson (c) har detta som ett hjärteprojekt och jag måste säga att det är helt i min smak. Det här med att uppmuntra kvinnligt företagande är bra, men det är ju inte helt oproblematiskt ur en strikt liberal synvinkel. Jag syftar på det här med den fina linjen mellan statlig information och opinionsbildning (för att inte säga propaganda). Information är det när det handlar om att främja något som är ett objektivt självändamål, t.ex. bättre hälsa. När ändamålets godhet är subjektiv, är det opinionsbildning vi har att göra med.

Regeringens mål är att öka andelen kvinnliga företagare från en fjärdedel till 40 %. Att en person, kvinna eller man, ska göra ett visst livsval är inte objektivt bra. Det är inte objektivt bättre att vara företagare än att vara hemmafru ur ett individperspektiv. Det är däremot ett självändamål att varje människa kan förverkliga sig själv och sträva att uppnå sin fulla potential. Kvinna som man. Det är dock subjektivt hur detta uppnås för individen – kanske sker detta som mor, kanske som entreprenör, på annat sätt eller en kombination! Därför måste kampanjen ha formen av frivillighet och dialog, utan statliga pekpinnar. Staten ska inte lägga sig i människors livsval, hur behjärtansvärt ett visst alternativ än må verka.

Hade vi haft en näringsminister från det röda laget, hade vi troligtvis sett många miljoner av skattebetalarnas pengar för reklamkampanjer och annan subjektiv propaganda som förkunnade den eviga sanningen om entreprenörsskapets välsignelse ur ett patriarkalt könsmaktsperspektiv, och predikade den företagande kvinnans lov (om de nu alls hade brytt sig om entreprenörsskap till att börja med, vill säga). Så var fallet med den statliga och skattefinansierade kampanjen för att föräldrar mer ”jämlikt” skulle dela på föräldraledigheten, som ingalunda var objektiv information, såsom Martin Borgs förtjänstfullt visade i sin film ”1200 Miljarder”.

Regeringen väljer i stället att på frivillig basis rekrytera 500 frivilliga ”ambassadörer”, kvinnliga entreprenörar, för att nätverka, samtala och upplysa om förutsättningarna för kvinnligt företagande. Statliga Nutek bidrar med samordning och det må väl vara hänt att information får kosta lite. Det är ju ambassadörerna som förmedlar budskapet, och regeringens projekt väcker hopp om ett Sverige med mer självförtroende och självständighet. Dessutom uppfyller det alltså kraven på liberalism och frånvaro av förmynderi. Mer kvinnligt företagande för ett sjävständigare Sverige!

Det här inlägget postades i företagande, jämställdhet, Liberalism, regeringen. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *