Jämställdhet eller frihet?

Så var vi där igen. Mer tvång efterfrågas, i jämställdhetens namn. Nu är det kvinnor som ska tvingas mönstra, för att öka jämställdheten inom försvaret. Allt enligt pliktverkets generaldirektör.

Varför inte istället helt slopa mönstrings- och värnplikten för oss killar? Det vore en eftersträvansvärd frihetsreform, och vi kommer ändå att hamna där till slut. Ju förr desto bättre, innan omvärldssituationen förändras till det sämre. Det skulle vara bättre med en yrkesarmé med två roller:

1 En struktur som inte hela tiden ändras (såsom sker idag) krävs för långsiktig förvaltning av gammal kompetens liksom utveckling av ny dito.
2 Praktisk träning för inhemska försvarsinsatser vid behov, genom fredsbevarande uppdrag utomlands. Dessa gynnar dessutom världsfreden och därmed vår egen säkerhet.

Kvinnor har tveklöst en viktig roll inom försvaret, men varför ska vi öka ofriheten i Sverige? Se till andra ändamål istället för att, med konsensus gränsande till tunnelseende, i alla situationer eftersträva matematisk jämställdhet. Bekämpning av diskriminering är ett självändmål. 50/50 är det däremot inte! Försvaret är inte ojämställt förrän kvinnliga aspiranter motarbetas. Det faktum att de inte i samma grad som män känner sig lockade av att göra lumpen, är inte ojämställt i sig och betyder inte med någon som helst nödvändighet att diskriminering förekommer.

Upplys gärna, men öka inte tvånget!

Jag skrev nyligen på liknande tema här.

Uppdatering: Pär Ström tycker att förslaget är vettigt, och resonerar att kvinnor ska utsättas för samma orattvisor som män. Indirekt förespråkar han alltså de 50/50-ambitioner som karakteriserar svenskt politikt liv idag. Men 50/50-samhället kan bara uppnås med tvång. Tänk om, Pär. Tänk om!

Det här inlägget postades i försvaret, jämställdhet, PK-hysteri. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *