Fröken Palms känsla för generell välfärd

Jag har inte riktigt bestämt mig för vad jag tycker om Mauds förslag ännu. Tidigare har jag varit skeptisk men det finns definitivt fördelar också. Kanske postar jag en djupare analys lite senare. Kanske.

Under tiden vill jag uppmärksamma något roligt. Det är ju Annika Qarlsson som drivit frågan bland våra riksdagspolitiker i Centerpartiet. Hon skriver idag på sin blogg om en debatt hon hade.

Jag har nu diskuterat inkomstprövning av barnbidrag med Veronica Palm (s). […]

Veronicas motargument ligger dels på att inte ta bort ett generellt system som är viktigt för att alla ska känna att man får ut något av systemet.

Låt så vara att detta är ett andrahandscitat, men låt mig upprepa: Alla ska känna att man får ut något av systemet? Så det viktiga med barnbidraget är inte att man faktiskt får ut något från systemet utan att man känner att man får det?

Ungefär som när politikerna kommer och tar allas pengar för att sen ge tillbaka dem till alla och kalla det för ”bidrag”, alltså?

Det får mig att tänka på det här gamla inlägget av Johan Ingerö, Den generella välfärdens förbannelse, som denne skrev med anledning av att Stureplanscenterns ordförande Christer Mellstrand tog ställning för behovsprövat barnbidrag i höstas.

Det generella barnbidraget har istället politiska orsaker. I Erik Fichtelius intervjubok med Göran Persson återkommer statsministern flera gånger till liknande frågor. Det är väldigt tydligt att han, liksom andra statsindustrialister, anser att de generalla inslagen i välfärden enbart är till för att bygga upp en acceptans för de offentliga systemen, även bland dem som egentligen kan stå på egna ben.

Tanketråden går som följer: om bara de som har direkt nytta av välfärdsstaten får ut något av den så kommer acceptansen för densamma att gå förlorad i takt med att medelklassen ersätter arbetklassen som den dominerande samhällsekonomiska enheten. När och om så sker är det slut med det socialdemokratiska samhällsbyggandet. Folket kommer inte längre att efterfråga det, och därmed kommer det att sluta säljas, ungefär som vedkaminer och vinylskivor.

[…]

När vi betalar för och hämtar ut de generella delarna av den offentliga ekonomin blir vi redskap för en samhällsordning som flera av oss inte vill ha. Den generella välfärden är pervers av två skäl. För det första tvingar den in friska och välmående människor i ett osunt beroende, och för det andra är den på grund av sina många åtaganden oförmögen att sköta sina mest grundläggande uppgifter.

Det ska kännas att man får ut något av systemet, hörni. Det ska kännas så.

Läs även Stureplanscenterbloggen, Lilla Torg (c).

Uppdatering: Det är väl lika bra att jag pushar för det här inlägget, så som jag alltid gör i såna här sammanhang.

Det här inlägget postades i barnbidrag, Centern, Freudianska felsägningar, Socialdemokraterna, välfärdsamhället. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *