Öga för öga hjälper föga (när folket vi se blod)

Det känns det som att Zimbawe, statsministerns Kinabesök och hela världen i övrigt har blivit satt på standby, pga. det fruktansvärda och tragiska öde som drabbat lilla oskyldiga Engla. Folk är förtvivlade, och det är naturligt. Som Svensson påpekar, är det många som vill se gärningsmannen, den 42-årige lastbilschauffören, död.

Men jag kan inte säga annat om det än att dödsstraff är fel, och de som nu ropar på det, inte bör få sin vilja igenom. Det är inte det att jag inte förstår impulsen. Jag känner den själv, och det gör nog de flesta när de föreställer sig det som hände och vänder blicken till den 42-årige psykopat som utförde dådet. Man föreställer sig vad man hade gjort om det varit ens eget barn. Man vill straffa honom. Man vill straffa honom på plågsammast möjliga sätt. Jag tror faktiskt att det är en naturlig mänsklig impuls att inte bara vilja döda, utan även vilja plåga den som gör något sådant. Öga för öga. Människor är i dessa lägen inte ”finare” eller ”värdigare” än så – det är en av våra naturliga impulser, på gott och ont. Men att tillåta lagstiftningen att följa våra djupaste och mest barbariska impulser är ingen bra grund att bygga ett civiliserat samhälle på, på samma sät som det bland dessa impulser även finns strävan efter krig, våld samt dominans och herravälde över andra människor. Därför måste samhället utformas så att dessa urtidsinstinkter inte tillåts styra.

I Sverige har vi därför inte dödsstraff. Men vi har psykiatrisk tvångsvård, som fortsätter tills en person bedöms frisk nog att återvända till samhället. Denna tvångsvårdform har använts till galningar som Thomas Quick, som aldrig lär komma ut igen. Det tror jag inte att 42-åringen heller gör. Så mycket förtroende har jag faktiskt till den svenska psykvården (som förvaring sett, alltså, inte som vårdinstitution) även om anslagen är på tok för låga.

På samma sätt som vi inte kan förstå den 42-årige lastbilschaufförens beteende, finns det mindre civiliserade (om än jämförelsevis psykiskt sunda) impulser inom oss vanliga människor, som vi inte vill kännas vid. Det är dessa impulser som gjort att det tagit människan årtusenden att uppnå frihet och demokrati, eftersom det dröjde innan de kunde tyglas genom lagar och rättstat.

Jag förstår alltså impulsen. Men det är inte samma sak som att jag menar att samhället ska ha rätt att ta en människas liv, och agera utifrån dessa primitiva impulser. Det är barbari, bär släktskap med egenmäktig rättskipning och hör inte hemma i ett civiliserat samhälle.

Lås in honom resten av livet i stället. Och, nej, att argumentera för dödsstraff och hänvisa till kostnaden för att hålla en person inlåst på livstid är inte rimligt när man pratar om en människas liv – oavsett hur störd han än må vara. Det är inte civiliserat.

Vi kan tyvärr aldrig förhindra att sån’t här händer. Dödsstraff är ett fåfängt försök att avskräcka människor, som för länge sedan tappat förnuftet, från vansinnesdåd. Men när det händer, kan vi hålla dessa människor inlåsta och därigenom förhindra att de upprepar sina gärningar – utan att själva falla ner i barbari.

Slutligen: Det känns relevant att i sammanhanget (apropå ”falla ner i barbari”) fråga sig: Behöver vi lämna ut hans namn, verkligen? Han är ju fast nu? Han har väl en bedrövad familj själv, kan jag föreställa mig, som gärna varit utan den uppmärksamhet de nu lär få. Men vad kan man förvänta sig av kvällspressen?

Det här inlägget postades i dödsstraff, pöbelvälde, tragedi. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *