Modern mobil magi

Den framgångsrike brittiske humor/fantasyförfattaren Terry Pratchett har en gång i tiden sagt att ”det finns mer magi i en vanlig fjärrkontroll än vad som någonsin funnits i världen”. Idag är jag beredd att hålla med honom. Jag vill varna den känslige läsaren för att jag nu tänker göra skamlös gratisreklam för den mobiltelefon som jag köpte i helgen, SonyEricsson W890i.

Bra produkter och innovationer förtjänar uppmärksamhet, så enkelt är det bara. Min nya mobil har en funktion som kallas ”TrackID™” – och det är innovation som definitivt faller inom denna kategori.

Denna funktion berättar för dig vilken musik som spelas i det rum du befinner dig i.

Igenkänningen fungerar genom att en sekvens av musiken spelas in på mobilen, och man får tillbaka information om låten. Det tar inte lång tid för mobilen att hitta namnet på låten – och det funkar. Jag måste faktiskt medge att jag är djupt imponerad. Naturligtvis erbjuds man sen möjlighet att ladda ner låten i fråga för att kunna avlyssna den vid senare tillfälle.

Jag kan inte ens gissa hur detta lilla tekniska mirakel går till, eller hur de algoritmer och databaser – för att inte tala om de fysiska serverparker – ser ut, som får detta att funka. För mig är detta, helt enkelt, magi.

Någon skrev att för att laglig fildelning ska bli populär, måste den erbjuda något som man inte får genom gratis, illegal fildelning. Ett mervärde som matchar kostnaden för nedladdningen. Nu är jag förstås inte dummare än att jag förstår att man kan tanka hem låten ifråga illegalt efter att ha fått reda på namnet, men detta är ändå ett berömvärt steg i rätt riktning. Fildelningens framtid är spännande och debatten kommer förhoppningsvis utvecklas den också!

Apropå fildelning och debatt, diskuteras detta i Stockholm idag. Själv kan jag tyvärr inte delta, men ni som är på plats bör ta tillfället i akt!

Uppdatering: Jag har nu dokumenterat teknikmiraklet med ett litet foto och laddat upp detta. Jag tänkte skriva några rader till utifrån detta foto. Låten som jag använt som test är Laakso feat. Peter Jöback – Italy vs. Helsinki.

En fullständigt fenomenal låt.

Om jag bara hade sett namnet, hade jag nog hoppat låten innan jag fått höra den; Jöback är nämligen en artist som jag vanligtvis inte brukar lyssna på. Han är för all del en kompetent sångare, men produktionen och låtskrivarstilen faller mig vanligtvis inte på läppen. Alltså var det tur att jag lyssnade igenom en mängd mp3:or och fastnade för denna bit. Det påminner mig osökt om en annan musikalisk/digital innovation som hade potentialen att utveckla fildelandet till det bättre, men som tyvärr pga bakåtsträvande skivbolag inte fick chansen att göra detta.

Ni som är bekanta med detta, förstår förstås att jag talar om Pandora.com. En webradiotjänst som hittar musik som liknar den du redan lyssnar på, genom att kategorisera aspekter av själva musiken istället för att fokusera på genre. På så vis fick jag stifta bekantskap med David Gray och många andra fantastiska artister, som jag hade hört talas om men inte visste att jag tyckte om. Tyvärr fick amerikanska skivbolag för sig att detta skadade dem, varför de i praktiken stängde tjänsten för icke-amerikanska IP-nummer (genom att höja licensavgifterna).

Nu var det alltså bara ren tur att jag fick uppleva Jöback som någon slags trolsk version av Brett Andersson. Jag har svårt att se vad någon skulle tjäna på att färre får göra den sortens upptäckter.

Det här inlägget postades i fildelning, Musik, teknik. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *