Ja, jag har också övervägt mitt medlemsskap

Det är många centerpartister som känner sig svikna, funderar på att säga upp sitt medlemskap och tycker att detta inte går att försvara i en kommande valrörelse.

Uttryckte lite tankar i Hanna Wagenius kommentarsfält, med anledning av det dåliga samvete hon lider av, efter att ha rekommenderat mig att bli centerpartist i fjol. Eftersom motivet var att hon menade att det var det mest liberala partiet, känner hon nu att hon oavsiktligen gett mig felaktiga råd. Mitt svar till detta lyder:

Hej Hanna.

Jag godtar din ursäkt, men den är lyckligtvis helt onödig. Att gå med i centerpartiet är fortfarande ett av de bästa beslut jag gjort, trots det här. Även om allt detta får mig att (liksom dig själv och många andra av de partikamrater som jag känner) att ifrågasätta medlemsskapet, så betyder det inte att jag ångrar beslutet.

Besvikelsen är stor, fast mest mot partiet och regeringen. Hur kan man rösta igenom ett så vedervärdigt förslag, med eller utan ”kontrolldomstol”? Jag trodde att vi hade fått en liberal regering. Jag trodde att jag gått med i ett liberalt parti.

Fast det senare är ju trots allt det som får mig att tveka. För de flesta som jag pratat med inom partiet (inte alla, men de allra flesta) är ju emot förslaget. Flera skrev på mitt medlemsinitiativ. Ändå krävde partistyrelsen ledamöternas lydnad i att rösta FÖR förslaget. Det är något, helt enkelt, som inte stämmer. En diskrepans mellan partistyrelse och ”baglandet” som man säger på danska (ung. ”gräsrötterna”).

Det intressanta är inte främst varför Annie och Fredrick röstade för, utan varför NÅGON gjorde det. Om man säger ”Statministern och partitopparna är inte liberaler, de är bara intresserade av makt”, kanske man har en poäng, men gör ändå en alltför enkel analys.

Jag är inte konspiratoriskt lagd, men såna här omvälvande reformer tillkommer inte bara för att någon ”känner för det”. Hursomhelst avstår jag från att kasta skit eller försöka analysera de olika ledamöternas motiv i frågan. Det leder ändå ingen vart.

Som jag ser det, är FRA inte den stora frågan, utan grundlagen och skyddet för våra rättigheter. Bristerna i dessa gjorde att förslaget kunde gå igenom till att börja med.

För det första måste vi införa ett valsystem där riksdagsledamöterna ENDAST är ansvariga inför väljarna, aldrig inför partiet. Då kan de rösta efter det mandat som väljarna gett dem, inte efter partipiskans diktat.

För det andra, måste vi få en ordentlig lagprövning. Denna lag strider mot RF, Europakonventionen, med mera men det saknar betydelse just eftersom vi inte har någon ordentlig lagprövning (mycket riktigt släppte lagrådet igenom förslaget). Vi behöver en konstitutionsdomstol. Lagar som strider mot våra rättigheter, som de är formulerade i RF, skall inte kunna godkännas.

Båda dessa reformer hade alltså ensamma lett till att förslaget fallit. Vi behöver båda.

Mina ögon har verkligen öppnats för detta faktum, inte minst sen jag blev medlem i partiet. Detta är det enskilt viktigaste som vi behöver göra i detta land. Allt jag företar mig vad gäller politiskt arbete hädanefter kommer utgå från detta faktum, och den politiska plattform jag väljer kommer inte vara något undantag från detta.

Jag har ännu inte kommit till något slutgiltigt beslut, men jag har för ögonblicketsvårt att se någon bättre plattform för rättighetsstärkande reformer som dessa än centerpartiet.

Slutligen: Visst fan är jag besviken. Men det ska du alltså inte må dåligt över.

Det här inlägget postades i Centern, FRA, grundlagen, Liberalism. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *