Inte rätt video, men alltid nå’t

Ibland så gillar man en låt innan man faktiskt tar sig tid att lyssna på texten. Ett exempel på det för mig är låten ”Extasy” med P3-popparna Universal Poplab, som jag först idag egentligen lyssnade ordentligt på. Det är en klämmig låt med energi, melodi, driv – och en sällsynt uppenbar drogliberal text, för dem som kan uppbåda sinnesnärvaro nog att skänka denna lite uppmärksamhet…

Stick a love pill on your tounge
And kiss me way too high to care about it

Ja, uppenbart var ordet. Låt oss fortsätta:

I’m in extasy and there can’t be
A law on earth to stop me
So please, let me be
All I want is my right to be
Me
Free

Ingen lag i världen stoppar Christer Lundberg från den substans han tydligen älskar. Han vill ha sina rättigheter.

They say I belong in jail
But I can’t see how that could ever help me
So please, leave me be
Cause I won’t harm nobody else but me

Extasybruk – ett brott utan offer, alltså. Ett brott som inte skadar någon annan än på sin höjd den som själv utsätter sig för det, och denne ska alltså straffas? Trots detta lagstiftar vi ändå mot narkotikabruk och -innehav. Vi sätter människor i fängelse för innehav av egna droger – med straffsatser som inte står i någon som helst proportion till ”brottet”. Det är inte konstruktivt, och som Christer sjunger: Hur ska det hjälpa?

And if you don’t like my party
You don’t have to come
If you don’t like my party
You don’t have to come
If you don’t like my party
You don’t have to come around

Gillar du inte festen, behöver du inte vara med. Jag är inte tillräckligt insatt i extasybruket för att uttala mig bestämt – Men just därför avstår jag. Alkohol är inte direkt hälsokost, och står för en massa våldsbrott i detta land, såväl i hemmet som på gator och torg. Dessutom orsakar det skador på lever och hjärna, för att inte tala om andra hälsorelaterade problem (å andra sidan får det oss introverta svenskar att bilda par och hålla stammen vid liv). Det finns andra droger som inte har dessa problem, men detta diskuteras aldrig i den offentliga debatten i Sverige, trots att det exempelvis finns forskningsrapporter som visar att alkohol orsakar värre hjärnskador än cannabis. I andra länder har man en mindre paranoid inställning till andra droger än alkohol.

Svensk drogpolitik präglas av paranoia, hembränningskultur och fördomar. Såsom så mycket annat i svensk politik, är förmynderiet och paternalismen den eviga startpunkten och normen. Folk vill hellre berätta hur andra människor ska leva sina liv än att fråga sig själva om de överhuvudtaget har den rätten.

Jag behöver definitivt läsa på mer i ämnet, men jag avhåller mig i alla fall från att fälla omdömen fram till dess att jag fått lära känna saken bättre. Under tiden tar jag låten för vad den är: En mans sakliga utlåtande om det han själv kommit fram till att han älskar passionerat (och ett ganska klämmigt sådant) – i allt väsentligt faktiskt ett regelrätt debattinlägg. Vem vore väl jag att invända?

Som inläggsrubriken hintar, kunde jag inte hitta någon video till denna låt, vilket beror på att ingen någonsin producerades – och lär heller inte göras eftersom låten är från -04, och har en subject matter som är… ska vi säga… svårsåld hos Mtv. Håll istället till godo med denna pärla från i förfjol, den har ungefär samma känsla: I could say I’m sorry. Inte rätt låt men, ni får väl använda fantasin för tusan?!? Eller köp den rätta låten… Eller tanka. Njutning utlovas oavsett.

Det här inlägget postades i drogliberalism, förmynderi, Musik. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *