Gästinlägg nr 2: Det är sossarna vi vill åt!

Ännu ett tänkvärt inlägg från Niklas Lindgren (läs det första här). Jag får väl erkänna att jag känner mig delvis träffad. Varsågoda!

En polare till mig frågade i somras varför liberaler bränner så mycket krut på sektvänstern. Och det stämmer ju. Visst, att mäta sina argument med dem som har diametralt motsatta åsikter än en själv är stimulerande och även rent ideologiskt viktigt. Men det är ju knappast så att syndikalister eller trotskister är i närheten av Riksdagen.

Konkurrensen om väljare och förd politik sker ju framförallt med sossarna. Men de håller sig i stort borta från de värsta debatterna. Varför? Förlorar sossarna på sin låga profil? Knappast, låt mig förklara med ett exempel:

Dan Josefsson, kulturvänsterns nestor, skrev en artikel i DN för en månad sedan där han hävdade att regeringen utsätter oss för en nyliberal statskupp. Hela 57 bloggar kommenterade artikeln, varav en hel del var liberaler. Men är någon förvånad över att Josefsson inte gillar alliansen? Mannen står ju långt, långt lååångt ut på vänsterkanten. Faktum är att Reinfeldt är en bifigur i Josefssons vilda konspirationsteorier.

För att ge en snabb bakgrund: Josefsson har länge försökt förklarar orsaken till att SAP som tidigare bedrev en ekonomisk politik vars främsta ingredienser var devalvering och löntagarfonder, bytte riktning under 80-talet genom att sälja Telia, bekämpa inflationen och införa budgettak. För en liberal är förklaringen enkel, nämligen att sossarna bedrev en politik under 70-talet som var så pass usel att de tvingades överge den. Josefsson har en mints lika enkel förklaring: Det var inget fel på politiken, men SAP:s elit från Kjell-Olov Feldt och Ingvar Carlsson fram till dagens ledargarnityr är nyliberaler och därmed förrädare mot väljarna och rörelsen. SAP är alltså Josefssons måltavla, vilket vissa borde upplysas om. Josefsson är med andra ord typisk för svensk sektvänster vars kritik mot den förda ekonomiska politiken görs med så breda penseldrag att även sossarna dras med ner i skiten.

Detta borde utnyttjas. Det finns ingen mening med att liberaler skall försvara SAP. Däremot har vi mycket att vinna på om sossarna tvingas bemöta sina vänsterkritiker. Det skulle (1) belysa hur långt bort från sansad politik personer som Josefsson står, (2) det hade synliggjort sprickan inom oppositionen, samtidigt som (3) s-kritik mot borgerlig politik tvingas bli mer nyanserad.

Det går ju liksom inte att anklaga regeringen för att vara korrupta skurkar för de sålde Vin&sprit, om man samtidigt tvingas försvara Björn Rosengrens utförsäljning av Telia. På förekommen anledning skyr däremot sossar kritik från vänster. Ett exempel är ju hur Luciano Astudillo bemöter Roy Anderssons ventilerade tossigheter om SD, SAP och Putin. Det är inte ”kontroversiellt”, Men skam den som ger sig. Antingen får vi vända oss direkt till sossar och fråga vad de tycker om vänsteranklagelserna mot dem. Alternativt kan vi ju gotta ner oss i sektvänsterns (s)-konspirationsteorier tills det att ingen sosse kan vara tyst. Exempelvis kan man ju fråga Josefsson när Ingvar Carlsson blev nyliberal, eller om han varit det hela tiden.

Det här inlägget postades i Niklas Lindgren, Socialdemokraterna, Tokvänster. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *