Privat orättvisa, offentlig rättvisa

Det står nu klart det alla redan visste: Lars Ohly är fortfarande kommunist. Han kanske påstår att han inte är det, men det är han. Dagens artikel i DN går inte att tolka på något annat sätt. Ohly eftersträvar som bekant ”rättvisa”. Och från hans definition av rättvisa, framgår här:

Vi tycker att det ansvarsfulla idag är att möta den lågkonjunktur vi står inför med satsningar som kan dämpa de negativa effekterna och som på sikt är nödvändiga för att få ett samhälle med både välfärd och fungerande ekonomi. Men dagens ramverk syftar tvärtom till att strama åt den rättvist fördelade offentliga konsumtionen, öka den orättvist fördelade privata konsumtionen och möjliggöra ofinansierade skattesänkningar. Vinnare är de rika och högavlönade.

Om vi bortser från vilket Keynesianskt blaj detta är (och att ofinansierade utgiftsökningar är minst lika illa som ofinansierade skattesänkningar), kan vi bara konstatera hur Lars Ohly definierar rättvisa: Privat konsumtion är orättvis, offentlig konsumtion är rättvis. Per definition, om man får tro Ohly. Om man vill uppnå fullständig rättvisa, bör alltså bara finnas offentlig konsumtion. Det finns ett annat sätt att uttrycka detta ideal.

”Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov”.

Detta, därför att enbart offentlig konsumtion kräver 100 % skattetryck. Därefter utpytsning ”efter behov”, alternativt en lägre skattesats men 100% marginalskatt. Det finns inget rättvist i att tvingas bidra till andras behov. För den som tvekar inför detta uttalande, är det obligatoriskt att läsa denna text. Förhoppningsvis behöver du därefter aldrig mer tvivla på det omoraliska i kommunismen. Det går inte att förklara det bättre.

För övrigt måste jag lite senkommet ge mig in i den här diskussionen, och konstatera följande: Jag har gjort, och kommer även i fortsättningen göra vad jag kan för att driva alliansen, och framförallt centerpartiet, i en mer liberal riktning.

Men jag kommer aldrig någonsin göra något som hjälper denna man bli minister.

Jag är också besviken på alliansen, men jag är med dig, Erik. Jag kommer rösta på det mest liberala partiet. Förhoppningsvis kommer det även i fortsättningen att vara centerpartiet. Jag lovar alltså inget, men det vore själva f*n om jag skulle gå och rösta på vänstern. Man ska ställa krav på regeringen, men det kan göras utan att hota med vänsterröst eller sofflock (vilket är lika med en halv vänsterröst ändå). Allianspartierna konkurrerar faktiskt ännu, på gott och ont, också med varandra.

Även om min röst, tro det eller ej. Den som tar mest avstånd från Ohly får den. Det måste inte bli ett parti som sitter i riksdagen idag. Finns det ett liberalt parti med chans att komma in kan de få rösten.

Det här inlägget postades i Alliansen, Atlas Shrugged, Kommunism, Tokvänster. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *