Gästinlägg 4: Rosornas krig? Knappast…

Dags för Niklas Lindgren igen!

För inte så länge sedan skrev jag här ett inlägg om hur borgerlig kritik borde inriktas på sossarna, istället för en sekt- och kulturvänster utan markkontakt.

Detta aktualiserades i veckan i och med att sossarna gjorde en mängd utspel. Ja lets face it, det var ju knappast nationalisering av privata företag som de föreslog. Nej det var höjda hyror i eftertraktade områden, ökad ombildning till bostadsrätter, någon form av krav på arbetslösa, att Sverige skall kunna delta i krigsoperationer som inte är sanktionerade av diktaturklubben FN, samt att SAP skall släppa bolsjevikerna i vänsterpartiet och söka samarbete högerut. Med andra ord: förslag i rätt riktning i alla fall.

Detta har orsakat vilda proteststormar från vänstersossar (med sedvanligt ackompanjemang från panelhönorna i sektvänstern). Detta visar SAPs enorma bredd, med allt ifrån rätt vettiga personer som lika gärna hade kunnat rösta borgerligt, till drömmare som vill införa GOSPLAN och totalnationalisering av produktionsmedlen på fredlig väg. Dessa grupper vilka borde vara oförenliga likt olja och vatten, hålls samman med något som liknar trollkraft i form av gamla slagord och historiemysticism med bysantinska proportioner. Men när de väl börjar diskutera politiska sakfrågor intern, då blir det rallarsvingar. Därför diskuterar de inte sossar politik med varandra. Skillnaderna är för stora. Istället blir det överslätande ord om enighet inom rörelsen, hänvisningar till några historiska figurer och slagord.

Det skulle därför förvåna mig väldigt mycket om den vänsterkritik som nu tornat upp kommer att leda till en riktig debatt inom partiet. Det är synd. En öppen sossedebatt skulle påvisa hur totalt verklighetsfrämmande vänsterfallangen är och oskadliggöra en hel av vänsterkritiken mot alliansen, då exakt samma kritik kan riktas mot högersossar.

På tal om det: För er som nu skulle vilja ha argument mot de sossar och vänsterpartister som vill återgå till 70-talets politik, så gav programmet Top gear er det i tisdags. De tre programledarna fick köpa varsin engelskproducerad bil från 70-talet. Därefter testades bilarna på olika sätt och fick även tävla mot en av de riskokare som konkurrerade med dem på 70-talet. De engelska bilar var rent ut sagt usla och hade, precis som i verkligheten, inte en chans mot japanen.

Nu var de brittiska bilproducenterna nationaliserade företag. De gick även med massiv förlust trots protektionistiska tullar, vilket staten år för år kompenserade med nya skattepengar. Det är exakt vad som väntar i vänsterpartiets framtidssamhälle, där jobb blir som rena rama statliga AMS-projekt vars slutprodukt är oviktig och fullständigt värdelös för konsumenten. Så vill ni välja mellan en usel mobiltelefon eller ingen alls som ni hur som helst betalar via skatten, rösta rött.

Det här inlägget postades i Niklas Lindgren, Socialdemokraterna, Tokvänster. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *