Som sagt, del II

Det blev precis som jag trodde. Förstörelse och kaos i socialismens spår. Precis som jag själv skrev här och här, och som Laszlo skriver bra om här, kunde ett barn räknat ut att detta skulle hända. Sydsvenskan, DN och SvD rapporterar. Det verkar som att alla förstod, förutom Malmös kommunfullmäktige och Ilmar Reepalu. Även Aqurette skriver.

Detta är inte en avart av socialism. Det är socialismens rätta ansikte. Den kollektivistiska ideologin föder kollektivistiskt och osjälvständigt tänkande. Hör bara vad Laszlo skriver i sin rapport från gårdagens händelser:

Jag själv gick fram och konfronterade en person som höll på att klottra. Jag stoppade henne och frågade varför hon vill förstöra min stad. Varför vill hon förstöra någon annans hus. “Får jag komma hem till dig och klottra på dina väggar och slå in dina fönster?”. Hon hade inga svar – hennes bästa ursäkt var att hon “drogs med i stämningen”. Detta var tydligen första gången som hon klottrade – och hon skämdes när jag sa ifrån.

”Drogs med i stämningen”… Helt otroligt. Masspsykos är vad jag skulle kalla det.


Tidigt på kvällen sneddar en polisbuss över lilla torg i jakt på springande vandaler som jag inte lyckades plåta. Detta var förstås bara början.



Kommunisterna lämnar sina spår.

Klippoteket Blåskägg har nog en hel del befogade frågor om vad de hade gjort för att förtjäna sönderslagna rutor och nedklottrade fasader.


Liksom SEB vid Triangeln.


Gatan täcks med klotter och krossat glas. Vi betalar upprensningen.

Gatstenar bröts upp och användes som kastvapen och för att förstöra staden.


”Gärna fred, men först ett rejält klasskrig”. Kan det sägas tydligare?

Det här inlägget postades i Malmö, Tokvänster. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *