Bristande pedagogik blir McCainkampanjens och den amerikanska liberalismens fall

Jag har tänkt en del på varför John McCain inte angriper Barack Obama för dennes del i bolånekrisen (och den påföljande finanskrisen). Det kan ju tyckas vara öppet mål: Obama förespråkade under 90-talet, i egenskap av lobbyist, ändringar av 1977 års Community Reinvestment Act, och hjälpte till att förmå Clintonadministrationen att ändra denna lagstiftning för att öka utlåningen till människor som ansågs diskriminerade på bolånemarknaden. Sedermera har denna lagändring lett till att bopriserna skjutit i höjden, för att senare dala och försätta tusentals människor i skuldfällor omöjliga att ta sig ur. Finanskrisen har följt som ett brev på posten som resultat av detta och andra faktorer som jag beskrivit här.

Så varför upplyser inte McCain de amerikanska väljarna om Obamas roll i detta? Jag har undrat ett bra tag kring detta och kan bara komma med ett svar: De amerikanska väljarna lägger skulden för finanskrisen på Bush. Alla försök från McCains sida att utvidga denna analys skulle därför tolkas som ett delvis erkännande av Bushs politik, som han ju som bekant försöker ta avstånd ifrån. Istället för att ta sig an den pedagogiska utmaningen att markera avstånd till Bush samtidigt som man förklarar att bakgrunden går längre bak än så, har man bara helt enkelt bestämt sig för att nöja sig med den första delen. Den andra delen, att visa att den politik som Obama förespråkar lett till krisen, struntar man helt enkelt i. Den är för jobbig, verkar det som.

Det är därför Obama kommer bli USA:s nästa president (jag får alltså fel). Det är för sent att börja sprida detta budskap nu. Och det är allvarligt av två anledningar: För det första förblir allmänhetens kunskap om finanskrisen mycket grund och fördomsfull. För det andra, med ett USA där denna retorik tillåts förhärska och med en amerikansk president som bedriver socialdemokratisk politik, kommer denna politik fortsätta.

Jag gillar inte direkt John McCain, och särskilt inte hans konservativa vicekandidat. Och jag kan inte låta bli att tycka att det vore kul med en svart amerikansk president. Men världen kommer bli lite mer socialistisk med Obama.

För övrigt: Alla måste läsa Johan Ingerös berömvärda påpekande av vad som mycket väl kunde lett till en svensk, borgerlig (!) bolånekris.

Det här inlägget postades i Amerikanska presidentvalet, Barack Obama, finanskrisen, John McCain. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *