Oj då, det här kullkastar ju alla mina planer..

Jag fick ett intressant dokument att skriva på idag av min personalchef. Det är kort och gott ett löfte från min sida om att inte ta ett sidojobb i Sverige utöver mitt nuvarande jobb i Danmark. Som framgår av dokumentet (se bilden) skulle detta innebära kostnader för min arbetsgivare.

Jag har inga problem med att skriva på. Gudarna ska veta att jag har nog att göra som det är – inte minst i dessa dagar. Men man kan fråga sig hur rimligt det är att jag inte ska kunna arbeta extra – om jag hade velat. Jag har hört talas om fenomenet tidigare, och kan tänka mig att det drabbar en hel del unga. Köpenhamn översvämmas faktiskt av svenskar i nedre tjugoårsåldern i butiker, på kaféer, etc. Många av dessa skulle nog vara intresserade av att jobba lite extra hemma i Malmö. Undrar hur de löser det.

Jag vill se att politiker anstränger sig för att förhandla fram en lösning på detta problem. Den som vill arbeta skall inte straffas för det. Det är faktiskt en central del i arbetslinjen. Dessutom är det viktigt för Öresundsintegrationen att folk inte räds att arbeta på olika platser i regionen. Ju enklare, desto bättre. För att inte säga rättvisare.


Fotnot: Av hänsyn till min stackars arbetsgivare, som jag inte vill dra in i här på bloggen, att utsättas för att ofrivilligt associeras med mitt regelbundna liberala svammel, svärtar jag över alla detaljer i dokumentet som kan tänkas ge ledtrådar om företagets namn.

Det här inlägget postades i arbetslöshet, Danmark, Globalisering. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *