Hopp, säger Maud. Hopp, säger jag.

Han pratar mycket om hopp. Det finns i alla fall en sak som är väldigt, väldigt bra med att Barack Obama blivit vald till president i USA. Maud Olofsson uttrycker den så här i SvD:

– Han kan nu ge hopp till grupper som tidigare inte känt att de haft någon röst, säger Maud Olofsson.

Just Maud stod ju i plenisalen och debatterade med en annan person som också aspirerade till sitt lands högsta ämbete i våras. Nämligen Mona Sahlin. Maud påstod att Sahlin inte förstod sig på ekonomi. Monas svar var att utmåla sig som ett offer och säga att Olofsson angrep hennes kön.

Absurt förstås, eftersom Maud själv är kvinna. Men framför allt tycker jag att det är absurt och otroligt att en person som är ledare för landets största parti, och strävar efter statsministerposten, i något sammanhang alls kan ha mage att utmåla sig som offer. Om Mona Sahlin – partiledaren, statsministerkandidaten – är ett offer, vem är då inte ett offer?

Jag avskyr alla former av kvotering och positiv särbehandling, eftersom de behandlar vissa grupper som definitionsmässigt svaga, särbehandlar dem och säger: ”Detta är enda sättet för er att lyckas. Ni klarar er inte utan statens hjälp.”

Amerikas befolkning har nu sett att en svart man kan bli president. Amerika är sannerligen möjligheternas land, där en minoritetsrepresentant kan uppnå det högsta ämbetet. Därför kan ingen annan heller längre skylla på sin bakgrund för sina personliga misslyckanden eller uteblivna framgångar. Förhoppningsvis bleknar legitimiten för sådana argument därigenom, och politiken kan anpassas till likabehandling av alla oavsett hudfärg och bakgrund. Endast därigenom kan full jämlikhet någonsin hoppas uppnås.

Detta inspirerande fenomen, helt ensamt, kan få helt fantastiska konsekvenser.
_________
Sanna Rayman håller med:

Och för fem år sedan hade nog de flesta svarat att en svart president i Förenta staterna vore en omöjlighet. Sånt de experimenterar med på film. Främst i sci fi-rullar placerade i en avlägsen framtid.

Men idag är inte en avlägsen framtid. Idag är idag och Obama är demokratiskt vald. Inga strukturer har hållit honom tillbaka, inga kvoteringar har fört honom fram. Det är viktigt inte minst i ljuset av att tilltron till den egna demokratin varit sargad i USA ända sedan förrförra valets röstkaos. Den här gången är utgången inte tajt och det finns föga utrymme för småaktiga diskussioner. Det som skett är en stark seger för en kandidat som dessutom bryter historisk mark.
Barack Obama är kvittot på att människor kan. Att han fyllt en stor andel amerikaner med just denna vetskap är värt enormt mycket. Och när jag ser deras lycka på Youtube, så måste jag helt enkelt gråta en skvätt med dem. Demokratin är
vacker.

_________

Marie Wickberg tycks göra liknande observationer.

Det här inlägget postades i Amerikanska presidentvalet, Barack Obama, kvotering, Maud Olofsson, Mona Sahlin, Offermentalitet, rasism, Socialdemokraterna. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *