Kulturen sitter inte i löparbanorna

Jag må vara djurgårdare, men jag tycker ändå att jag på ett förhållandevis objektivt plan kan instämma i det stockholmscenterns Per Ankersjö skriver, och har sagt en längre tid: Stockholms stadion behöver föras in i 2000-talet. Precis som Per på många sätt förordar ett slopande av sentimentala tendenser vad gäller Stockholms arkitektur och bebyggelse i övrigt, är han föredömligt klarsynt i stadionfrågan. En fråga som för övrigt bemöts, från rakt motsatt perspektiv, i dagens svd:

Det finns något som heter kulturarv och i den idrottsliga delen av detta ingår Stockholms stadion.

Vi kan inte med ”kultur” som enda argument vägra modernisera en central arena som för länge sedan borde tagit klivet in i det nya århundradet.

I stället böjer politikerna sig för den supporterstorm som snabbt uppstår om någon antyder ett nej till fotbollens gluff-gluff-tendenser.

Nåja. Det har tjatats i många herrans år om stadionfrågan hos Djurgården. Och det har varit tvärkört hela tiden, fram tills nu. ”Kultur” är för övrigt något levande, inte en kvarleva från förra sekelskiftet. Eller som Per uttrycker det:

Jag hoppas att den utredning staden nu inlett verkligen leder till att Stadion får fortsätta vara en plats för idrott, glädje och folkfest. Och då är det fotbollen det handlar om. Är det ”kulturmord” att Stockholms idrottsälskare fortsätter glädjas på Stadion? Kulturarv handlar inte bara om tegelstenar och balkar, det handlar lika mycket om innehållet!

I framtiden, när jag besöker min hemstad, kan jag förhoppningsvis boka in ett besök på en moderna arena också. Tack för det, Per!

Det här inlägget postades i Fotboll, Mod, Stockholm. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *