Dansk ekonomi går åt pipan, och det är eurons "fel"

En liten statusrapport från vårt sydvästra grannland.

Dansk export håller på att kollapsa, rapporterar Berlingske Tidende. Den sämsta exporten sen andra världskriget (!) förväntas. Uppemot 100 miljarder danska kronor (ca 140-145 miljarder svenska), eller mer, beräknas exporten falla i år – och detta samtidigt som den inhemska konsumtionen går i stå som resultat av konsumentskepsis inför framtiden. Det kollapsade oljepriset slår också hårt mot landet (ja, Danmark är en oljenation!) Allt detta kommer ofrånkomligen leda till konkurser och arbetslöshet.

Exporten till Sverige, Norge och Storbritannien har minskat kraftigt som resultat av dessa länders valutor minskat i värde. Den danska kronan, däremot, är knuten till euron och har således inte tappat i värde, men detta har skett till priset av högre räntor för företag och vanligt folk och, som sagt, kraftigt minskad export. Inget jättelyckat recept, milt uttryckt. Sverige, som har en flytande växelkurs, har klarat sig bättre. Jag håller med dem som säger att Sverige ska vara glada att vi står utanför i detta läge. Vår export kan nog förväntas vara mer stabil än den danska, tack vare kronfallet. En annan effekt av försvagad krona är att utländska fordringar blir bättre ur ett kreditperspektiv, eftersom de rent monetärt blir billigare, och därmed lättare för de utländska debitorerna att betala.

I Litauen, Polen och andra centraleuropeiska stater håller många nu inne med utlandsbetalningarna tills dess att deras valutor ”återhämtar sig”. I Estland talar man om inställning av betalningarna, alltså nationell konkurs. Och ja, det stämmer att Baltikum och delar av centraleuropa har enorma kreditproblem just nu. Det skadar i varje fall inte, när fordringarna skall drivas, in att de svenska kreditfordringarna är lite mindre betungande.

I detta perspektiv ter det sig absurt att den danska regeringen nu börjar tala om folkomröstning om medlemskap i valutaunionen, och ännu mer absurt att den svenska opinionen för medlemskap stärkts. Det finns absolut argument för att gå med, men dessa arguments relevans har knappast ökat i den rådande krisen, tvärtom. Det är logiskt, vilket Berlingern rapporterade om i veckan, att danskarnas entusiasm för euron har svalnat betydligt på mycket kort tid. Danmark befinner sig i en något av ett moment 22. De kan (pga sin fasta växelkurspolitik, som de näppeligen lär överge) inte få de fördelar som Sverige åtnjuter. Samtidigt känns fördelarna med euron mer avlägsna än tidigare. Idag är Danmark i många praktiska avseenden ett ”euroland utan euro”, med enda skillnaden att räntorna är högre än i euroland. Det är svårt att se hur danskarna skulle tacka ja till euron just nu. Särskilt som landet i nuläget inte ens uppfyller kraven.

Men inget ont som inte har något gott med sig. Under det pågående danska vinterlovet har Köpenhamnskidsen shoppat billigt i Malmö…

Det här inlägget postades i Danmark, ekonomi, EMU, finanskrisen. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *