En sent påkommen nyhet, och en skojig politisk analys

När jag åkte till New York för två månader sen, missade jag tydligen en nyhet som hade varit av stort intresse för mig. Nej, det gällde inte den där ”Gömda”-skandalen, som jag fortfarande inte vet vad den gick ut på och bryr mig om ungefär lika mycket som Marklunds nästa bok (dvs. inte alls).

Hursomhelst. Det som hände den 7:e januari var att ett nytt politiskt parti bildades i Danmark. Ett liberalt parti, dessutom! Det verkar dock ha haft begränsat genomslag, eftersom det dröjde två månader tills jag hörde talas om partiet, som heter Borgerligt Centrum.

Det sker alltså skojiga saker i dansk politik. Det ligger mycket nära till hands att jämföra med Liberal Alliance (fd. Ny Alliance) Ambitionen är, precis som Ny Alliance, bryta upp den polariserade danska blockpolitiken. Partiledaren heter Simon Emil Ammitzbøll (varför har alla danskar dubbelnamn?), och kommer precis som Naser Khader från socialliberala Radikale Venstre. Man frågar sig, med tanke på hur det sket sig för Ny Alliance, varför Borgerligt Centrum skulle lyckas. Kanske för att Simon Emil Ammitzbøll inte är Naser Khader, som under valrörelsen blev rätt impopulär, trots att han åtnjutit stor popularitet under Mohammedkrisen. Jag har alltid tänkt – och de initiala opinionsframgångarna för Ny Alliance efter deras bildande bekräftar det – att idén var god, men det hela fallerade eftersom genomförandet var under all kritik.

Alltså: Danskarna i gemen gillar inte Dansk Folkepartis gisslantagande av regeringen, och vill ha ett reellt alternativ, som inte innebär sossestyre. Men är Ammitzbøll rätt man? För att sätta mig in i detta lite snabbare, tog jag upp saken med en av mina danska kollegor. Jag tog upp att BC:s chanser bedömdes som små. Hans svar blev ungefär:

Ja, det är väl det att han, Ammitzbøll, han är inte en sån typ som danskarna vill rösta på.
Jaså? säger jag. Varför inte?
Nä, jag tycker väl att han är sympatisk även om jag aldrig röstat på Radikale Venstre. Det är bara det att han inte är en man som vanliga danskar kan relatera till. Han är bög, han framstår som lite elitär, och han har lite sånt där slickat hår. Han påminner lite om dig, Martin!
– (rullar på golvet, skrattande)

Ja, där hör ni. Jag är körd i politiken, i alla fall om folket får bestämma; jag är inte valbar. Trodde väl heller aldrig något annat. Har aldrig riktigt känt mig in touch with the common man, men knappast elitär heller. En sak saknar jag dock, och det är förmågan att göra mig till inför folk. Inte för att jag anser att det är vad politiker gör (jag känner för många för att haspla ur mig såna plattityder), men det skadar knappast heller att kunna det. Jag är en usel skådespelare och en ännu sämre lögnare (återigen, jag anser inte att detta är vad politiker nödvändigtvis gör). Jag kan inte svara på en fråga utan att svara för mitt eget reflekterandes skull, snarare än för den som ställer frågan (och troligtvis inte är intresserad av den akademiska versionen). Det enda jag är bra på är engagerat ideologiskt raljerande, vilket visserligen är skitkul, men – let’s face it – inte går hem i stugorna (för att travestera Bert Karlsson).

Återstår att se vad Borgerligt Centrum hittar på. Jag ger gärna dansk mittenpolitik en chans till. Radikale Venstre är körda, i alla fall på kort sikt. Och samarbetar dessutom med vänsterblocket. Borgerligt centrum gör inte om Ny Alliances misstag, utan pekar på en borgerlig statsminister från början.

Det här inlägget postades i Borgerligt Centrum, Danmark, Liberalism, Ny Alliance, Simon Emil Ammitzbøll. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *