Våld – Inte så skoj alls egentligen

Förförra veckan var jag på Malmö centralstation, för att träffa representanter från alliansregeringen. Jag hade tänkt säga ett par förhoppningsvis väl valda ord till Per Schlingmann om hur hans idiotiska strategi att försöka locka aftonbladetskribenter och dessas likar till att rösta på moderaterna, riskerar att alienera många borgerliga väljare från alliansen, och kanske framför allt berätta hur vidriga förslaget om kvoterad föräldraförsäkring är ur en liberal synvinkel. Nå, det blev inte så mycket med det eftersom det var lång kö, och jag dessutom blev distraherad i en intressant diskussion med Bassem om Israel-Palestinakonflikten och våldet i Malmö i samband med tennismatchen.


Åsa, Bassem och Per.

Men en intressant observation hann jag göra, när det var dags för alliansfolket att plocka ihop för dagen. De många orangea ballongerna small nämligen med jämna mellanrum under ihopplockandet, med ljudliga smällar. Dessa smällar, i sin tur, resulterade i att partisekreterare Schlingmann vid ett flertal gånger hoppade till, synbart skrämd. Det kunde man ju tycka var lite skojigt, och jag drog säkert på smilbanden själv om jag inte minns fel.

Men egentligen är det fan inte kul alls. Inte det minsta.

Vi lever i ett land som sett en mördad statsminister och en mördad utrikesminister. Ett land där en man med kniv tog sig in på ett möte där vår nuvarande statsminister (då nybliven moderatledare) höll tal. Och nu senast, ett land där finansministern får ta emot kuverterade patroner.

Ibland tänker man inte på att våra högsta makthavare är vanliga jäkla svennar med familj som alla andra. Inga osårbara diktatorer i personliga fästningar. När Per Schlingmann ställer sig inne i ankomsthallen på Malmö central, gör han det utan att ha någon aning om vilka människor han faktiskt kommer möta. Det kräver trots allt ett visst mod för en person som hos många (överväger att räkna in mig själv i den gruppen ibland) är ganska impopulär. Nog är det förståeligt att han blir skrämd av högljudda smällande ballonger.

Vi lever även i ett land där fredliga möten störs av glas- och äggkastande barbarer som inte drar sig för att ta med sig bomber. Där en tennismatch mot ett kontroversiellt land inte kan spelas utan att det tar hus i helvete. Där legitima politiska partier såsom kristdemokraterna, vänsterpartiet och sverigedemokraterna (ja, jag räknar dem som legitima så länge de sköter sig) blir utsatta för våld och förstörelse. Bara för att någon inte håller med om deras åsikter. Som enda anledning. Det är långtifrån OK, och måste beivras.

Yttrandefrihet kommer inte gratis. Den måste försvaras, och den som angriper den med våld måste straffas. Problemet riskerar att gå oss ur händerna.

Hayek-institutet (underbart namn på en blogg för övrigt) skriver så jävla bra om detta. Alla måste läsa.

Problemet ar i och for sig inte att de dras till extremistgrupper. Problemet ar den moral de har miljoerna predikar, namligen att det ar ratt att bega valdsbrott om man har en god intention bakom valdet. Den attityden springer i sin tur ur den allmanna moraliska relativism som praglar det svenska samhallet i stort.

Därför är det inte roligt när Per Schlingmann blir skrämd av en sprickande ballong. Inte ens lite grann.

Det här inlägget postades i Alliansen, Malmö, Våld, Yttrandefrihet. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *