Gräset grönare på andra sidan sundet

(…ojojoj, det var nog den fyndigaste rubriken på länge.)

Det finns i Sverige en märklig inställning till narkotikapolitik i allmänhet och cannabis i synnerhet. Visst är droger ett problem i vårt samhälle, och ett komplicerat sådant därtill. Personligen anser jag emellertid att politikerna, i frågor som dessa, borde låta sig vägledas av personlig frihet och pragmatism. I praktiken innebär detta skademinimering. ”Skademinimering” kan förstås betyda olika saker för olika typer av droger, och jag ska inte försöka mig på några djupare analyser vad gäller olika legala eller illegala preparat.

Vad som vi dock åtminstone borde kunna diskutera på ett mer öppet sätt i Sverige är huruvida det är konstruktivt eller ej att förbjuda användandet och innehavet av cannabis. Vad gäller själva drogen och dess användning kan jag inte komma på några argument (inte på rak arm i alla fall) utöver de som Henrik Alexandersson anför i detta inlägg, som förtjänar att läsas och begrundas som komplementerande argumentation till vad som framförs i detta inlägg. Jag ogillar att upprepa vad som redan sagts, utan instämmer bara i det Henrik skriver.

Ett av de argument som HAX bara flyktigt berör, är att kriminaliseringen av cannabis medför att en svart marknad uppstår, med efterföljande kriminalitet och våld (förbud avlägsnar ju, oavsett vad vissa verkar tro, inte efterfrågan). Detta har visat sig inte minst det senaste året i Köpenhamn, där flera våldsamma uppgörelser i de centrala delarna av staden ägt rum med dödlig utgång. Endast genom den allsmäktiges försorg har oskyldiga dödsoffer kunnat undvikas. Gängkonkurrensen har eskalerat efter nedstängningen av Pusher street i ”fristaden” Christiania, och därför urartat i våldsamheter i andra delar av Köpenhamn, i synnerhet (den redan hårt prövade) stadsdelen Nörrebro.

Detta har i sin tur väckt seriös debatt om att legalisera försäljningen av hasch i staden, exempelvis utifrån en modell liknande den holländska med haschcaféer, i syfte att ta ifrån gängen marknaden. Faktum är att socialdemokraterna i Köpenhamns stadshus, efter samspråk med Enhedslisten arbetar på att ta fram förslag för hur en sådan modell skulle se ut.

Man överväger alltså på allvar att legalisera hasch i vårt grannlands huvudstad! Detta väcker hos mig två reflektioner. För det första, är jag för detta om en modell kan utarbetas som innebär att oskyldiga medborgares säkerhet därigenom kan tryggas, och brukare som ej stör någon får lov att nyttja cannabis utan samhällets trakasserier. För det andra fascineras jag av att danskarna i många avseenden är så mycket mindre moralistiska än vi svenskar. Även om de danska liberalerna är marginaliserade i partipolitiken, vilket jag skrev om här, får jag intrycket av att dansken i gemen ofta bär på starkare liberala grundvärderingar (vilket för övrigt är en paradox som jag säkerligen får anledning att återkomma till både en och två gånger).

Det är dock osäkert hur det kommer gå med det hela. Justitieminister Brian Mikkelsen (Konservative Folkeparti) måste ge dispens för försäljning i huvudstaden, och säger att någon sådan dispensation ej kommer medges.

Socialudvalgets forventning er, at bandekriminaliteten vil falde, og man vil få mere styr på misbrugerne, hvis man tillader hash nogle steder.

Men de argumenter giver Brian Mikkelsen ikke meget for.

– Det argument er noget vås, for årsagen til, at hash er forbudt er, at en del får et afhængighedsforhold til det, og der er følgekriminalitet, siger justitsministeren til P4 København.

Det där med orsak och verkan förefaller inte vara justitieministerns styrka. ”Orsaken att hasch är förbjudet är att en del blir beroende av det, och det uppstår följdkriminalitet”, säger han. Men cannabis är inte som heroin. Det är inte beroendeframkallande i den mening att det orsakar abstinensbesvär, vilket ju är det som driver heroinisten till desperata och ofta brottsliga handlingar för att få pengar för att tillfredsställa sitt begär. Snarare är kriminaliseringen i sig den främsta drivande faktorn bakom sambandet mellan våld/kriminalitet och haschbruk, av två orsaker.

Dels eftersom den som köper hasch begår ett brott, och därmed ofrånkomligen tvingas beblanda sig med den kriminella världen. Dels eftersom människor som är beredda att begå ett mindre brott, såsom haschköp, generellt är mer benägna att begå andra brott vilket alltså innebär en motsatt kausalitet. Inte minst i Sverige är cannabisbruk av detta skäl förknippat med opriviligierade, mer brottsbenägna sociala grupper, men det innebär ju inte att cannabis i sig leder till brott, våld eller social utsatthet.

Det justitieministern ägnar sig åt är i bästa fall spekulativt. Det ter sig ganska uppenbart att det inte är brukarna som står för kriminaliteten och våldet i Köpenhamn, utan säljarna. Det är också intressant att notera att en majoritet av Köpenhamnarna anser att cannabisbruk är ofarligt och en negligerbar ”förseelse”.Vidare har justitieministern rätteligen fått utstå hård kritik för den havererade situationen i den danska huvudstaden (även om han bedyrar att han själv vågar ”cykla hem genom stan”) och skulle inte sköta sitt jobb om han inte övervägde alla lösningar för att få slut på eländet.

Det borde alltså inte vara omöjligt, med rätt opinionsbildning, att åstadkomma en legaliseringsmodell, som också skulle skänka viss kontroll över bruket (jag har för övrigt förgäves letat efter en Berlingske-artikel från i våras, som visar att den narkotikabruksrelaterade dödligheten i holland är bland den lägsta i Europa, medan Danmark ligger i topp. Sök gärna själva).

Alltså: Det är säljarna som orsakar våldet och kriminaliteten. Inte köparna. Den kriminalitet och det våld (som jag antar är av ytterst begränsad omfattning) som dessa trots allt ägnar sig åt skulle begränsas genom en legalisering, snarare än stävjas genom kriminalisering. Mikkelsen ägnar sig åt ren mytbildning när han påstår att utbrett ”cannabisberoende” skulle driva våld och kriminalitet.

Det måste vara viktigare att säkra tryggheten i huvudstaden och undvika en vidare eskalering av våldet, med potentiellt katastrofala följder för framtiden, än att försöka sabotera för oppositionen som styr i Köpenhamn och vinna eventuella politiska poäng på en åtgärd som mycket väl skulle kunna bli framgångsrik. Eller för att driva en moralistisk agenda mot skötsamma brukare. En borgerlig justitieminister borde förstå detta, men tyvärr verkar det krävas sossar för det (även om Simon Emil Amitzböll också lagt fram ett liknande förslag).

Slutsats: Danmark är ett märkligt land.

Det här inlägget postades i Danmark, drogliberalism, Köpenhamn. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *