Gästinlägg: Rapport från Zimbabwe

Min gode vän Lars-Olov Karlsson har spenderat sommaren i Zimbabwe och delar med sig av erfarenheterna här.

Mycket har skrivits om hur eländigt det har varit i Zimbabwe de senaste åren med skenande inflation, brist på mat och andra produkter och avsaknad av yttrandefrihet. Nu verkar det i alla fall ha vänt på vissa områden. Inflationen är försvunnen efter dumpningen av den egna valutan och därmed är också varorna tillbaka på hyllorna. Under besöket från juli till augusti var affärerna fulla med varor. Priserna är höga för att vara ett fattigt land, men så är också de flesta varorna importerade. Trots det känner jag inte igen det tidningarna skriver om att de flesta saknar utländsk valuta att handla för. Livsmedelsaffärerna är fulla med människor som handlar. Glädjande kan jag konstatera att åtminstone en del varor är lokalt producerade som t.ex bönor, öl, kött och basvaran majsmjöl.

De tidningar som är Mugabe-kritiska är dock inte lokalt producerade. ”The Zimbabwean” t.ex är producerad i Sydafrika.

Tidningen kämpade tidigare med en lyxskatt som straff, men finansminster Tendai Biti (MDC-Tsvangirai) avskaffade den i juli. ”The Zimbabwean” är mycket ZANU PF-kritisk och dessutom välskriven, vilket gör den till en läsvärd tidning. Det var intressant att läsa den på plats då pappersversionen innehåller fler artiklar än nätupplagan. ”The Herald” och ”Sunday Mail” har sina kontor centralt i Harare och är kända för att hålla Mugabe om ryggen. Även i Bulawayo finns Mugabevänliga ”Bulawayo Chronicle”. Det mesta som gått fel i Zimbabwe skylls i de här tidningarna på sanktioner och torka. Det nämns inte att det i de flesta fallen är partikamrater som fått farmer eller att policyn ”One man – one farm” inte efterföljs av dessa. Inte heller skriver man om t.ex Sydafrikas bistånd på 300 miljoner rand som ”försvann” under perioden innan ZANU började dela sin makt.

Vissa påstår att man kan råka illa ut om man ses läsa ”The Zimbabwean”, andra menar att det möjligtvis var så förra året under valperioden men att det nu lugnat ned sig. Hursomhelst gick jag inte och skyltade med min tidning efter att ha hört det. CNN och BBC påstås nu vara välkomna tillbaka efter att tidigare ha blivit utkastade. BBC har också gjort sin första rapport. De är säkert intresserade men frågan är hur länge den här vänliga stämningen kommer att fortgå. 2009 är ett mellanår.

Trots att det är bättre nu stinker det i området Mbare i Harare av trasiga avlopp och högar med skräp som folk eldar upp i brist på sophämtning. I Zimbabwe existerar det inte pant för burkar. Det medför tyvärr att dess vackra natur på vissa platser har stora högar med skräp som bara dumpats. Å andra sidan ser man till att återanvända t.ex gamla däck. De blir sulan till ett par flip-flops som man kan köpa av gatuförsäljare.

De flesta jag träffade är rörande överens om att 2008 var det sämsta året hittills. På en ”game drive” berättade guiden att de bara hade en körning på fyra månader när det var som värst. I juli hade de åtminstone 3-4 körningar i veckan. Lärarna är tillbaka i skolan även om de endast erhåller en lön på 100 US dollar. För att sätta det i perspektiv så kan ni läsa cirkapriser på varor just nu:

(1 dollar ca 7,5 i nuläget)
1 liter bensin – 1,25 US (1,5 US i början av juli, priset och tillgången ändras fort)
2 kg ris – 2,10 US
2 kg socker – 2,5 US
1 kg nötkött – 4 US

Det ska också tilläggas att man har skolavgifter att tänka på för barnen och höga avgifter om man behöver besöka läkare. Det sades att lönen skulle justeras under juli men sedan drogs det uttalandet tillbaka.

Inflationen har stannat upp och till och med varit negativ under våren, samtidigt som stadskassan stärkts med försiktiga steg sedan februari. Ett tag var inflationen så hög att de som behövde betala för transport använde kycklingar istället för sedlar. I affärer märkte man om varor flera gånger om dagen och en middag kostade mer i slutet av måltiden än då man beställde. Finansminister Biti har annonserat att det ska bli en noggrann genomgång av ministrars telefonräkningar, resor och andra utgifter för att banta regeringens totala utgifter. Att MDC har hand om ekonomin verkar ha gett dem en viss makt.

Det finns numera gott om varor i affärerna, däremot är det dåligt med växel i kassorna. Detta resulterar i att kunderna får vänta på sin växel eller lägga till någon mindre produkt för att beloppet ska bli jämnt. Sedlarna som cirkulerar är slitna. Flera valutor används, men mest förekommer US dollar och sydafrikansk rand. För den som ska resa rekommenderar jag att köpa mest dollar då de använder sig av ett felaktigt förhållande mellan dollarn och rand (1/10). Jag kan också rekommendera att vara försiktig med att fotografera polisbyggnader, domstolar och andra statliga byggnader (och givetvis poliser i sig om du inte frågat) och undvik att tala illa om presidenten då detta är ett brott.

Fortfarande är det tufft för turistbranschen. De hotel jag har bott på ser ut att ha varit exklusiva för 10-15 år sedan. Sedan har man inte haft råd att renovera och det som varit lyxigt är slitet. På ett hotel i Chinhoyi hade man tidigare haft en bar vid poolen och bord där gästerna kunde sitta och njuta. Idag är baren stängd, poolen smutsig och borden rostiga.

I Zimbabwe har posten inte längre brevbärare. Numera har företag sina egna brevbärare för att leverera räkningarna. Vägarna är på sina håll bedrövliga. Om man kan undvika den värsta korruptionen och få in mer pengar i statskassan bör man sträva efter att renovera alla större vägar. Jag såg mängder av bilolyckor och varje vecka läste jag om bilolyckor med dödlig utgång.

I centrala Harare har man nyligen öppnat en ”MDC regalia shop”. Jag såg en del män gå runt i t-shirts med Zanu-PF överstruket och andra med MDC på magen. Det visar att det finns ett civilkurage hos befolkningen. Det ger ett litet hopp om att människor ska få uttrycka sig fritt. En lärare berättade för mig hur valet hade gått till 2008. Enligt honom var ZANUs ”youth militia” närvarande vid röstplatser och även en ZANU-person som såg hur människor röstade. Det fanns inget bås som i Sverige att gömma sin röst bakom. Trots det och skräckhistorier om hur folk fått brinnande plast droppat på sig och delar av kroppen bortskurna, så vågade många rösta på MDC. De flesta som pratade politik med mig stödjer MDC, men ett fåtal av de jag mötte stödjer trots allt ZANU. En äldre man menade på allvar att det mesta kunde skyllas på sanktionerna, att de här rika länderna borde stödja Zimbabwe istället. Han nämnde ingenting om Robert Mugabes ansvar. För en sådan person är Mugabe en symbol för antikolonialism och för afrikansk stolthet mot västländerna. Om han bara hade sett ett av Mugabes hus eller sett hur mycket land som Mugabes vita vänner äger så hade det varit svårt att leva vidare i illusionen. Jag tror inte Mugabe har elavbrott i flera timmar varje dag som vanliga människor.

En del, framförallt näringsverksamheter, har nuförtiden generatorer för att kunna få elektricitet när staten stänger av elen. Men generatorer är inte billiga för vanliga människor och de kräver bensin. Bensin som till och från är en bristvara. Solpaneler finns, men de billigaste räcker endast för att driva en liten svartvit TV. Inte ett helt hushåll.

Det mesta finns numera i Zimbabwe, på gott och ont. Här är ett par scientologer i Bulawayo.

I och med att det finns få officiella arbeten ägnar sig många åt ”dealing”. De köper och säljer produkter som det råder brist på. En man jag mötte gick runt i bostadsområden och sålde fryst fisk. En annan säljer kakor och cigaretter från sin bostad för att dryga ut sin inkomst. I området kring Kariba sjön kretsar det mesta kring fisk. Folk köper torkad fisk typ tigerfish, kapenta, bream och säljer det i större städer som Harare. I andra områden försöker man gräva efter guld.

Tidningar har en tendens att fokusera på det negativa i ett samhälle. Det ligger säkert ett gott syfte i grunden, men ibland bidrar det till att ge en felaktig bild av det tidningen försöker skildra. Efter allt jag läst på olika websidor, youtube och TV var det med viss rädsla jag åkte till Zimbabwe. Jag förstår att mycket våld utspelar sig i det dolda. Men såhär i efterhand kan jag konstatera att det enda våldet jag såg var när en biltjuv blev påkommen och fick sitt straff direkt. Som turist kände jag mig aldrig orolig. Det mesta turister kan behöva finns där: hotel, hyrbilar, mängder med vilda djur, uråldriga monument, möjligheter till fiske, vacker arkitektur (särskilt Bulawayo) och härligt stadsliv. En del menar att det är lugnt så länge det inte är val i landet. Nästa val är tänkt att genomföras 2010. Det är bättre i Zimbabwe än under bottenåret 2008, men frågan är om det är en tillfällig förbättring?

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *