Det kan mycket väl gå åt skogen för de skandinaviska länderna

Globaliseringen. Vad innebär den? Spontant kommer jag att tänka på ett par saker, i korthet.

  • Möjligheter – Världen blir rikare
    • Mer världshandel och teknisk utveckling leder till att fler ges chansen att ta sig ur fattigdom, och fler har chansen att uppnå sin fulla potential.
  • Kompetens – Världen blir smartare
    • Förbättrad utbildning och friare utbyte av information och teknik gör att konkurrensen mellan länder hårdnar. Detta gäller å ena sidan ett lands förmåga att prestera bättre varor och tjänster, men å andra sidan måste länder nu även tävla med varandra om att locka till sig den arbetskraft som skall skapa dessa.
  • Resande – Världen blir mindre
    • Öppna gränser och billigt resande gör att vi lätt kan ta oss till andra sidan jorden – och besöka länder som tidigare var stängda för oss!
  • Nationell identitet – Världen blir större
    • Eftersom länderna blir mer öppna och vi kan resa till, samt arbeta i, andra länder än det där vi fötts uppstår vänskaper, förhållanden över landsgränserna i en aldrig tidigare i världshistorien upplevd omfattning. Det är utifrån detta bara naturligt att vissa människor börjar tänka på sig själv mindre utifrån deras nationalitet, även om andra ser detta som ett hot och sluter sig än mer mot omvärlden.

Dessa faktorer är förödande för det skandinaviska socialdemokratiska samhällsbygget. Låt mig förklara varför.

Vi betalar absurt höga skatter i de nordiska länderna. Högst skatt av alla betalar danskarna (och därmed jag), tätt följda av svenskarna. Danmark har haft en borgerlig regering i åtta år och har högst skatter i världen. Det är inte godkänt. Sveriges borgerliga regering, å andra sidan, gör vad de kan för att sänka det kvävande skattetrycket, men gör det från en mycket hög nivå.

Så här enkelt är det: Vi lever i en globaliserad värld. Skandinaver som är välutbildade och har goda kunskaper i engelska och andra språk kan i många fall tjäna bättre pengar utomlands, bo bättre, få bättre sjukvård, nöjesutbud – ja, kort sagt leva bättre. Själv arbetar jag i Danmark och det är för all del en god affär för mig. Det är dock, något förenklat, en god affär främst på grund av växelkursen. De danska skatterna är som sagt högst i världen.

I bägge länderna hotar nu de respektive socialistiska oppositionspakterna med att höja skatterna och återinföra förmögenhetsskatten. Precis som att detta skulle hjälpa länderna komma på rätt spår igen. Jag förstår inte hur de tänker, om de alls tänker, och kan inte låta bli att själv tänka att en socialistisk regering vore förödande för respektive lands framtid.

Människor arbetar inte för samhällets skull, det kommer de aldrig göra. De arbetar heller inte för ”landets” skull. De arbetar för sin egen, och för sina nära och käras, skull.

Människor med hög kompetens och höga ambitioner kommer i framtiden i allt högre grad ta chansen att söka sin egen framgång och lycka, och det finns ingen anledning att tro att detta kommer ske inom landets gränser.

Eftersom många skandinaver i framtiden kommer kunna trivas i andra länder än sitt eget som ett resultat av kulturell globalisering (uppluckringen av den nationella identiteten, som jag nämnde ovan). Jag tror visserligen att människor behöver någon form av kulturell kontext, men det är inte samma sak som att man är lyckligast i det land man är uppvuxen i. Under alla omständigheter kommer framtidens mest kompetenta skandinaver inte känna någon som helst lojalitet gentemot det land som utbildat dem. Därför krävs goda förutsättningar på arbetsmarknaden för att de ska stanna kvar.

För min egen del arbetar jag redan i ett annat land. Det skulle inte krävas mycket för att jag skulle flytta till ett annat land och lämna Sverige fullständigt. En socialistisk regering i Sverige skulle eventuellt kunna få mig att flytta i ren avsmak, även om det kanske inte skulle påverka mig så överdrivet mycket på ett personligt plan. En kommunist som minister skulle definitivt få mig att överväga emigration. Att fråntas en ännu större del av sin inkomst via skatt är inget jag avundas de som skattar i Sverige. Å andra sidan kan det inte uteslutas att exakt samma sak händer i Danmark inom något år. Vad en dansk socialistisk regering skulle innebära vågar jag inte ens tänka på.

Det handlar om samma sak i bägge länderna: En alltmer pragmatisk, men samtidigt allt svagare socialdemokrati tvingas söka stöd hos Vänsterpartiet respektive Socialistisk Folkeparti, som i sin tur tvingar in socialistiska reformer såsom förmöghenhetsskatt i planen för det socialistiska regeringsalternativet.

Jag tvivlar på att danskarna skulle tacka Helle Thorning-Schmidt (S) och Villy Søvndal (SF) om de genom (ännu) högre skatter driver ut kompetens ur landet. Samma sak med Mona Sahlin och Lars Ohly.

För oss är det självklart att den som har goda inkomster ska bidra mer.

…skriver Mona Sahlin och Thomas Östros. Ja, det må vara självklart för dig, Mona Sahlin. Men den strategin funkar inte när människor inte genom tvång måste arbeta i just det land som vill beskatta dem. Eller när människor inte måste ha sitt kapital just där. Den förmögenhetsskatt du vill återinföra fick sist som resultat att de förmögenheter man ville beskatta flydde landet. Och många högutbildade, välbetalda utlandssvenskar rapporterar att de väljer att inte flytta hem på grund av den svenska beskattningen.

Skandinaviska socialister tar sina främsta talanger för givna och beskattar dem därefter.

Det var, en smula hårdraget, därför man inte fick utresetillstånd ur sovjetunionen. Det var därför det byggdes en mur för att hindra Berlinarna från att flytta till väst.

Men den värld vi lever i dag är fri, Mona. Kanske inte så fri som jag skulle vilja. Men i ekonomiska termer är den i alla fall fri för alla västerlänningar, däribland inräknat oss skandinaver. Och människans talang är hennes egen. Du kan inte hindra oss från att fly och du kan inte tvinga oss att avstå en i ständigt växande del av vår inkomst till den i evighet expanderande svenska välfärdsstaten. Folk vill vara fria att söka sin egen framgång och för första gången i världshistorien, är de nu det.

Höjda skatter kommer därför inte rädda ett enda jobb, vare sig i Sverige eller i Danmark.

Aldrig. Någonsin.

Det finns bara en väg att gå och det är sänkta skatter, för alla. För detta krävs omfattande reformering av det svenska välfärdssamhället, bland annat med mer privata inslag men detta måste göras. Alternativet är nämligen att välja vägen som leder käpprätt åt skogen.

Den dagen detta sker, springer jag mot kullarna. Eller som den till USA utflyttade S. R. Larsson uttrycker saken:

Det ar en av det vasterlandska samhallets mest underskattade tragedier att Sverige har forfallit fran ett land med mojlighet att kunna bli ett nordiskt Schweiz, till att bli Europas forsta industriland att stiga in i djup industriell fattigdom. Mina personliga uppoffringar for att slippa undan detta skandinaviska Argentina har varit stora och manga, men det ar ett lagt pris jamfort med vad svenska folket far betala for sina korrupta, inkompetenta politikers illgarningar.

Det är för övrigt intressant med människor som ser inflyttande människor som det största hotet mot det svenska samhället. Det största hotet på några decenniers sikt är de utflyttande individerna.

Globaliseringen går inte att stoppa. Vinden kan inte vändas, men man kan justera sina segel. Globalisering innebär dödsdomen för vänsterpolitik. Socialism kan inte fungera utan inskränkningar av människors frihet. I Sverige har vi i stor utsträckning avskaffat dessa inskränkningar, och därför kommer talangerna inte stanna kvar under drakonisk beskattning.

Huruvida politiker med denna insikt får styra eller ej, kommer avgöra hur det går för Sverige. Hösten 2010 kan bli inledningen på en mörk tid för Sverige.

Det här inlägget postades i Danmark, skatt, Socialdemokraterna, välfärdsamhället. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *