Tobleronejournalism

Min gode vän Niklas Lindgren gör ett intressant tillägg till toblerone-debatten.

För min del tycker jag att det var hårt och fyndigt, men knappast särskilt anmärkningsvärt i negative campaining, ens för att vara Sverige. Enda orsaken varför det överhuvudtaget har någon slagkraft mot Sahlin, är ju att Toblerone är det enda hon egentligen är känd för trots att hon varit minister inte mindre än 5 gånger.

Det är riktigt. Tobleroneskandalen kommer även i fortsättningen färga Mona Sahlins redan bleka politiska gärning. Och det är på sätt och vis synd, och samtidigt symptomatiskt, för svensk politisk rapportering. För det som borde lyftas fram – snarare än Monas handel och vandel med kreditkort – är just det: Hennes obefintliga politiska gärning. För den är en större black om foten för en kvinna som vill bli statsminister än ”Tobleroneaffären”. Denna har dock tyvärr skapat en genre för politiska ”avslöjanden”. Journalister i Sverige är i allmänhet ca tjugo gånger mer benägna att rapportera om:

  • Taxiresor
  • Obetald tv-licens
  • Svart barnpassning
  • ”Onödigt” användande av regeringsplanet (vilket enligt medierna är i stort sett allt användande utom statsbesök)
  • Hederligt förvärvade men ”höga” inkomster (ungefär som om det vore brottsligt eller onormalt för en riksdagsledamot eller andra politiker)
  • Och så vidare…

…än de är att rapportera om vad politikerna faktiskt gör. I sitt dagliga arbete, alltså.

Minns att det var bloggarna som lyfte fram FRA-frågan. Hade det inte varit för bloggosfären hade majoriteten av svenska folket sannolikt ännu varit ovetande om denna kränkning. Svensk traditionell journalistik bjuder, med få undantag, inte på något annat än lättsmälta låtsasskandaler, och mycket sällan något av reellt politiskt intresse. Ska man försöka sig på en analys får man väl säga att man får den journalistik man förtjänar, och folk gillar väl på något märkligt sätt att uppröras över vad makteliten ägnar sig åt. ”De är inte som vi” säger man och går vidare. Ännu en poäng till politikerföraktet, och aldrig en djupare analys.

För egen del har jag svårt att finna tid för att blogga nuförtiden, och hoppas att läsarna har överseende med detta. Men jag följer likväl med i debattflödet, även om jag inte kommenterar det lika ofta just nu som jag gjorde tidigare. Det verkliga nyhetsvärdet finner man oftare i bloggosfären än i de traditionella kanalerna, upplever jag. Det man finner där må vara ofta subjektivt eller vinklat, men jag vet i alla fall att det jag får läsa är intressant. Det upplever jag inte lika ofta i gammelmedia, där man alltför ofta fokuserar på oväsentliga trivialiteter. Och oväsentliga trivialiteter är vad folk vill läsa om tydligen, så det blir det enda de får läsa om de inte söker sina nyheter någon annanstans ifrån.

Sverige är ganska tragiskt detta perspektiv. Glad Valborg!

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *