Bramserud Space Technologies

Ni vet den där killen som alltid ska ha ”det senaste”? Den senaste mojängen, klockan, kameran, mobiltelefonen, datorn, den senaste you name it, kort sagt. Han som är så besatt av högteknologiska gadgets att det gränsar till det smått irriterande? Som många av mina läsare säkert inser, är det väldigt dumt att irritera sig på honom, för utan honom hade ingen köpt de där första svindyra mobiltelefonerna, laptopparna, bredbilds-HD-teven osv, som gemene man idag oftast har råd med – och dessa produkter hade således aldrig kommit ner i pris därför att ingen effektivitet i massproduktion hade gått att uppnå, om ingen köpte prylarna till att börja med. Kort sagt: Dessa ”maniska” människor banar vägen för den teknologiska utveckling som i framtiden gagnar oss alla.

Utan early adopters och teknikfreaks – ingen utveckling. Denna princip gäller inte bara ”vanliga” konsumtionsartiklar, utan även så högteknologiska områden som, tja, ”rocket science”.

Det finns nämligen en gryende marknad för privat rymdturism*. Den privata rymdfärden passerade i dagarna en historisk milstolpe, då den första helt privatfinansierade rymdfarkosten Falcon 9 (dvs varken NASA, ESA eller någon annan statlig rymdorganisation var inblandad) framgångsrikt skjöts upp i omloppsbana. Konstruktör var företaget SpaceX, en framstående privat entreprenör inom rymdområdet.

Än så länge innehöll farkosten vare sig astronauter eller rymdturister, men det är förstås bara en tidsfråga. Kanske är det därför som den amerikanske presidenten Barack Obama i årets budget beslutade att kraftigt omstöpa NASA:s förutsättningar, slopa vissa projekt såsom exempelvis George W Bush’s Constellation Program (som var tänkt att ta Amerika tillbaka till månen) till förmån för en mer forskningsbaserad approach och större fokus på privat rymdfart. I Obamas målsättning ingick även att landsätta människan på någon av solsystemets asteroider inom 20 år och att beträda planeten Mars iskalla, karga yta inom 30 (men strunta i månen).

Många var upprörda vid annonseringen av Constellationprogrammets i januari, men projektet var försenat, föråldrat och underfinansierat och i praktiken således inte realistiskt. Frågan om varför människan tog sig till månen för att därefter inte återkomma på flera decennier är något paradoxal med tanke på den tekniska utveckling som skett under tiden. Svaret, starkt förenklat, står att finna i att senare amerikanska presidenter inte haft den motivation och långsiktighet som krävs för projekt av exempelvis Appolloprojektets magnitud.

Personligen tror jag att privata initiativ, som på så många andra områden, kommer driva utvecklingen framåt. Visst, idag kan endast mångmiljonärer drömma om att själva finansiera en dylik resa, men om rymdresor någonsin skall kunna bli tillgängligt för den – någorlunda – vanlige medborgaren (en verklighet som förvisso ligger långt fram i tiden), är det den vägen vi måste ta. Dessa resor kommer ge privata rymdföretag som SpaceX möjlighet att forska fram effektivare och säkrare lösningar inom rymdfart (även om man får förmoda att de första resorna kommer innefatta allehanda klausuler om ansvarsfrihet för bolaget ifråga i händelse av eventuella olyckor).

Även i framtiden kommer nationer ha ett stort ansvar för utforskningen av solsystemet och vår galax. Men samarbetet med privata entreprenörer kommer vara avgörande, och precis som i fallet med ”simpla” glättiga, högteknologiska konsumentattiraljer, är privata lösningar vägen till utveckling även här.

* ”Rymdturism” är för övrigt ett begrepp som rynkas på näsan åt av dem som haft förmånen att ägna sig åt det, då många av dem snarare anser sig vara pionjärer inom rymd(ut)forskningen, och inte bara passiva ”turister”.


Ditt hopp i rymden.

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *