Tills vidare är jag ateist

Musik har en stark påverkan på våra känslor. Starkare än många av oss kanske vill inse eller erkänna. I årtusenden har den använts för att påverka våra känslor i religiösa och politiska sammanhang – allt från att knyta stammen tätare tillsammans, till att få soldaterna villiga att offra sina liv eller medborgarna att utan att klaga offra sina egna egoistiska impulser för att istället tjäna en gud genom kroppsnedbrytande arbete.

Musik kan vara ett sätt att argumentera (vilket jag skrev om här). Musik kan också vara ett sätt att ljuga.

Trots att ha konverterat till kristendomen från judendomen på 70-talet, erkände Bob Dylan att han aldrig känt Guds närvaro – annat än genom musik.

Så hur vet han att det var Guds närvaro han kände?

Som sagt: Musik är kraftfulla saker. Jag älskar Bobs album Slow Train Coming – ett av de album där han ger musikaliskt uttryck för sina religiösa känslor, inte minst den fantastiska Precious Angel, en låt som tyvärr som varken finns på youtube eller spotify.

Fan. Och jag som så gärna vill visa er. Jag älskar ju den låten – trots att jag inte är troende. Bob målar genom musiken upp sina känslor för någonting större än honom själv, och det är svårt att vara oberörd av detta.

Men denna känsla behöver inte mötas av en ”gud”. Människan har hittills bara inte varit tillräckligt utvecklad för att finna nya saker att uttrycka denna vördnad för. Men kanske är detta på väg att ändras.

Jag är för religionsfrihet, men gillar egentligen inte religioner, i alla fall inte som de sett ut historiskt då de i många fall kvävt människors frihetstörst och individualism. Dessutom har de ofta stått i vägen för utveckling.

Därför är det befriande att se ett konstnäriskt alster som sätter den mänskliga utvecklingen i fokus.

För er som är obekanta med dessa videor rekommenderar jag http://symphonyofscience.com.

Texten är befriande osentimental gentemot eventuella gudomar (dessa nämns aldrig, men insinuationen av en dikotomi med en vetenskaplig världsuppfattning är glasklar), men desto mer inspirerande är synen på mänsklighetens potential:

Science is the best tool ever devised
For understanding how the world works
Science is a very human form of knowledge
We are always at the brink of the known

…och jag blir nästan tårögd när den visionäre astronomen Carl Sagan sammanfattar:

Science is a collaborative enterprise
Spanning the generations
We remember those who prepared the way
Seeing for them also

Människan är det enda djur som förbättrar sig självt generation efter generation, som en del av sin egen natur. Och, som SETI-chefen Jill Tarter konstaterar:

The story of humans is the story of ideas
That shine light into dark corners

Mänsklighetens historia är historien om en organism, som likt Adam och Eva i Edens lustgård, inte nöjer sig med den kunskap om världen som de redan besitter, utan alltid vill ha mer.

Jag tycker om när musik används för att förmedla idéer som dessa. Mänsklighetens potential är enorm, och vi fortsätter bara att utvecklas. Vi är själva mer fantastiska än de gudomar som våra sinnen en gång i tiden uppfunnit.

Skeptikern och författaren till ”The God DelusionRichard Dawkins får avsluta:

There’s real poetry in the real world
Science is the poetry of reality

Vi behöver inte hitta på något övernaturligt för att förundras över oss själva och vår värld. Verkligheten duger fint och är mer fantastiskt än något vi kan fantisera ihop.

__________________________-
Uppdatering: Precious Angel av Bob Dylan finns på Spotify! 🙂 Verkar som flera av hans skivor är tillbaka efter att tidigare ha tagits bort.

Det här inlägget postades i Ateism, framtidstro, religion, Skepticism. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *