Våld

Uppdaterat: Överfallet med inristandet av en svastika har visat sig vara påhittat. Nedanstående synpunkter gäller likväl.

————————————————————————————

Det är sent på kvällen, jag tänker gå och lägga mig och jag orkar inte sitta uppe och leta länkar till det här inlägget. Så det får vara, jag tror att de flesta redan hört ändå vad det går ut på.

En partikamrat till mig, riksdagsledamot Fredrick Federley har misshandlats utanför sitt hem i vad som rimligen bara kan vara politiskt våld. Jag har förstått att han mår efter omständigheterna bra nu, men det som hänt är hursomhelst helt oacceptabelt. Samhället måste skydda våra politiker och lagstiftare om de har en förhöjd hotbild såsom Fredrick haft. Jag inser att samtliga riksdagsledamöter inte kan ha personliga livvakter, men vi kanske kan börja med att inte klaga på några futtiga taxiresor till och från bostaden för Fredrick och andra politiker. Fredrick har misshandlats flera gånger tidigare och säpo vet sen tidigare att en hotbild mot honom existerar.

Men journalister är ju som bekant mer intresserade av att spä på politikerföraktet och utmåla våra politiker som själviska fifflare som bara vill utnyttja systemet för något slags vagt definiterad lyxtillvaro… Att faktiskt granska det politiska arbetet ger inte samma snaskiga rubriker som att ”granska” svart barnpassning, obetalda tv-licenser eller krogbesök.

Politikerna krävs ofta på ansvar men sällan journalister. Konsekvenserna av denna attityd mot politiker kan vi observera alltför tydligt. Det är inte roligt att tänka på, men vi kan bara vara glada att inget mord ännu skett med politiskt motiv i Sverige.

(tja, Palme vet vi förstås inte men jag gör ett vågat antagande)

Jag vill understryka att det är precis lika oacceptabelt med våld, politiskt motiverat eller annat, mot Sverigedemokratiska politiker såsom vi sett under denna valrörelse. Jag tänker dels på händelser här i Malmö där Gustav Adolfs torg fick utrymmas delvis då ett SD-möte attackerades av vänsterhuliganer, eller händelsen där en Sverigedemokrat anfölls i sitt hem av främlingar som bröt sig in och ristade ett hakkors i hans panna.

Våld som detta måste fördömas. Det får aldrig passivt accepteras. Dels för att våld naturligtvis är brottsligt. Men framför allt för att har alla rätt att uttrycka sina åsikter. Alla. Oavsett vilka åsikterna är, utan att behöva oroa sig för att någon ska försöka tysta dem. Det är samhällets ansvar att skydda dem som behöver det. Det är politikernas ansvar att ta ansvar avstånd från politiskt våld. Det är ett reellt samhällsproblem som kan drabba vem som helst i framtiden, även i mer etablerade partier. Det har vi fått se prov på. Låt oss slippa se det igen, i värre form.

Godnatt.

Det här inlägget postades i Våld, Yttrandefrihet. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *