(C) som en dålig kopia av fp vore dödsdömda

Updatering 16/8: Polaren Niklas Lindgren delar min syn på saken.

Uppdatering 10.25: Annie Lööf kommenterar utspelet i Aftonbladet idag och tar avstånd ifrån kvoteringen, både på ideologiska och pragmatiska grunder. Bra! Dock är jag som sagt tveksam till ”morötter” men det är skönt att se Annie bestämt ta avstånd ifrån förmynderipolitiken!

————————————————————————————

Centerpartiet har problem. Partiet gick tillbaka i senaste riksdagsvalet, och opinionsmätningarna visar att partiet dansar runt 4-poängsstrecket. Undersökningar visar därtill att partiet uppfattas som det minst tydliga av samtliga riksdagspartier. Frågan som partiets medlemmar, och i synnerhet dess framtida ordförande, borde ställa sig är:

Varför skulle någon vilja rösta på ett parti som de inte vet vad det står för?

I det ljuset finner jag det som centerpartist en smula beklämmande att processen att utse nästa partiledare alltmer utvecklat sig till en tävling i att måla med vaga färger.

Även om Anders W Jonson efterlyser avskaffandet av värnskatten (vilket jag stödjer), Anna-Karin Hatt i viss mån tar avstånd ifrån den gemensamma valutan (vilket jag stödjer) och Annie Lööf förespråkar reformerad arbetsmarknadspolitik och förenklingar för entreprenörer (vilket jag stödjer) så önskar jag att någon kunde plocka fram den stora penseln – att någon kunde bemöta samhällsproblemen med något annat än en ny skattesubvention eller förbud.

Dick Erixon skriver:

Annie Lööf är den som når mer än till allmänna ambitioner. Hennes artikel är början till en programförklaring. Frihet och trygghet är ett ordpar som signalerar en tung värderingsmässig avvägning mellan dessa båda goda mål. Och det är genom att tydliggöra vad man menar med frihet och trygghet som man kan bli tydlig om hur man ställer dessa, i politisk debatt ofta motstridiga mål, emot varandra.

Men jag tror inte de väljare Lööf vill övertyga förstår vad hon menar. Budskapet formuleras på politikerspråk som få förstår och ännu färre är intresserade av.

Det känns tyvärr som att alla tre kandidaterna misslyckas med att peka ut en tydligare riktning för centerpartiet. Detta när partiet mer än någonting annat behöver tydlighet.

Även om det inte lär komma som en överraskning att jag stödjer Annie Lööf som ny partiordförande, och trots att det mesta just nu talar för att Annie faktiskt också väljs, är jag orolig. Orolig för att partiet inte förmår hitta en tydlig inriktning trots partiledarbyte. Det fick jag anledning att betvivla idag (även om artikeln publicerades online redan igår), när partiets förnyelsegrupp för jämställdhet – med Annika Qarlsson samt (tragiskt nog) Fredrick Federley i spetsen – gjorde sitt bästa för att reducera centern till en dålig kopia av folkpartiet genom att förespråka kvoterad föräldraförsäkring. De gamla vanliga argumenten idisslades.

För att återkoppla: Centern ska föreställa ett liberalt parti. Kvotering är inte liberalt, då ett förbud aldrig kan främja frihet. Låt mig förklara varför jag anser att kvotering av föräldraförsäkringen är fel.

För det första: De som hävdar att man har rätt att ställa krav som dessa för föräldraförsäkringen, ignorerar det faktum att det rör sig om medborgarnas genom våldsmonopol avtvingade skattepengar, som de får tillbaka – och implicerar således dels att skattepengarna egentligen tillhör staten, inte skattebetalaren, dels att politiker har rätt att ”uppfostra” föräldrar som anser sig ha rätt att sköta sin familj såsom de själva vill.

Det sistnämnda är i förlängningen inte förenligt med ett demokrati samhälle som bygger på att de folkvalda skall representera väljarnas åsikter, inte påtvinga dem sina egna. Det är det liberala synsättet!

För det andra: De som hävdar att att bara rör sig om en ”individualisering” av föräldraförsäkringen, ignorerar faktumet att föräldraförsäkringen är knuten till barnet, inte föräldrarna, och således redan är individualiserad.

Jag skulle kunna fortsätta rada upp argument, men låt mig istället påminna om något: Av ovanstående resonemang – om skattepengar som avtvingats medborgarna med (implicerat) hot om våld, och att politiker inte äger rätt att uppfostra medborgarnas i hur de styr sina familjer – följer att så kallade positiva ekonomiska incitament för frivilligt uttagande av föräldraförsäkring inte heller är liberalt eller önskvärt. Eftersom skattebetalarna redan avtvingats sina pengar, blir morot en piska hur man än gör.

Med förslag som dessa gräver centerpartiet sin egen grav inför 2014. Ingen vill rösta på ett parti som är som Folkpartiet, fast mindre tydligt. Det räcker inte med att vara tydlig – man måste vara tydligast – och ha sin egen nisch. Annie Lööf vet detta – det var hon som höll Centerns eftervalsanalys, som kom fram till att de liberala tongångarna lönade sig, där de fick chansen komma fram.

Tur att det finns frihetsvänner kvar i partiet, som vågar visa det. Dessa liberala krafter måste övervinna återvändsgränder som förmynderi, klåfingrighet och misstro mot medborgarna, och de som företräder dessa. Jag hoppas att Annie Lööf kan återknyta partiet till dessa värden. Annars är det kört 2014.

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *