Olle Schmidts (fp) hemska framtidsvision transkriberad

Jag tänkte att det kunde vara på sin plats att transkribera vad EU-parlamentariker Olle Schmidt (fp) sade i Aktuellt (11 min in) igår, för eftervärlden. Schmidt debatterade mot Carl Tham, fd (fp) nu (s). Claes Elfsberg modererade i inlägget, som var inspelat i förväg.

CE: Nu ska vi återvända till frågan om EU-toppmötet och de fortsatta försöken att rädda euron. Lite tidigare ikväll så talade jag med ambassadören och fd socialdemokratiske utbildningsminstern Carl Tham och med en folkpartistiske EU-parlamentariken Olle Schmidt. Och jag frågade först om de tror att nattens beslut räcker för att avvärja den akuta krisen.

OS: Ja, den akuta krisen tror jag… jag tycker man har sett på marknaden idag också att den har mottagits väldigt positivt, och det… jag tror en hel del var överraskade att det faktiskt blev ett så bra resultat, men långsiktigt behövs givetvis mer åtgärder.

CE: Som?

OS: Ja, bankunionen behöver bli mer fast i köttet och sen behövs det en politisk union inom den… inom euro-området, och som jag ser det inom hela det europeiska samarbetet.

CE: Vad tycker du om det?

CT: Ja, först och främst – frågan om det här har gett en respit för euron, så är det väl klart att det har gjort det, men hur utgången blir det kan man inte säga idag, för det det är också så att den här uppgörelsen är inte riktigt klar i sina detaljer. Ja, beträffande fortsättningen så undvek ju det här mötet att ta ställning till de här mera vittgående förslagen, om vad tyskarna kallar för fiskal union eller politisk union, utan det sköt man framför sig till olika kommittéer och så vidare. Men det är klart att själva riktningen är ju klar; riktningen är  kommandocentral i Bryssel under tyskt överinseende, mindre demokrati i medlemsländerna –  det är valutaunionens logik. Valutan är viktigare än demokratin. Och det är klart att… det tycker jag är… man kan säga att det är en logisk utveckling, men den är dyster.

OS: Ja, Europas sammanhållning är det viktigaste och det är ju det det här mötet har visat. Vi har väl de senaste åren haft två dussin möten, och de har varit i varierande grad bra. Men det här mötet visar att man tar Europas problem på allvar. Och det tror jag man ska vara glad för, inte minst i Sverige, och jag tycker inte man ska använda det där överdrivna språket, för det handlar inte om att minska demokratin, det handlar om att öka människors möjligheter, så att man också kan få ett bra och gott liv, och då skulle det vara alldeles förfärande om euron och de här länderna skulle krisa ihop sig och faktiskt gå i statsbankrutt som man talar om – och eurons kollaps, det är – och det tror jag du håller med mig Carl – det vore ju alldeles förfärande för demokratin. Och nu har vi många val framför oss och de valen får väl också ge uttryck för – vi har ett val i höst ganska tidigt i Holland – om inte europeerna tycker att det ska bli resultat både när det gäller tillväxt och stabilitet, och det tycker jag att det här mötet visar att det är ledarna i Europa kapabla att åstadkomma.

CT: Alltså, valutaunionen var ju felkonstruerad från början. Och man körde igenom den trots att många varningar fanns, och Tyskland och Frankrike berusade sig så att säga med europaretoriken och sa att det här var ”Europas öde” och så vidare. Ja, nu visar det sig att konstruktionen håller inte, och nu försöker man rädda den, och jag håller fullständigt med om att det är klart att en kollaps för euron skulle vara en stor ekonomisk katastrof – utan tvivel. Så det är inget önskvärt. Men det är heller inte önskvärt att demokratin i Europa försvagas. Och jag skulle nog vilja säga det att går man in för den här linjen som ligger i de här tyska förslagen – det vet vi ännu inte om det verkligen blir så, för det är ju också motstånd över det här även i Tyskland för den delen – men går man in för den linjen så kommer det leda till att människorna runt om i EU, i medlemsländerna, reagerar mot den här centralstyrningen – och det kan ta sig väldigt obehagliga uttryck.

OS: Men Carl Tham, du måste väl ändå hålla med om den nationella demokrati som byggdes upp under 1800-talet under Napoleonkrigen och annat och efterdyningarna av det – den håller inte längre i ett globaliserat, internationellt… en internationell värld. Och det är ju därför behöver vi (sic) ju andra instrument för att möjliggöra demokrati i ett större perspektiv. Och jag tycker det är tal om ett gemensamt ansvar som vi… man är beredd att ta för Europa. Och det är jag ju ledsen över att den svenska regeringen och svenska riksdagen, inte verkar vara villiga att också… ställa sig vid sidan av och säga ”ja, vi är också beredda”, snarare ställer man sig just vid sidan av.

CT: Svenska folket har ju sagt att vi inte vill vara med i euron.

OS: Ja, det har jag alldeles, det har jag fullständig respekt för.

CE: Får jag skjuta in en fråga där: Är EU och euron, är det politikernas projekt eller är det medborgarnas projekt?

OS: Det är både och. Men det är klart att, det har, det var mycket ett projekt som startade uppifrån, men samtidigt var det ju en del i den tyska återföreningen, en del…

CT: Den hade ju redan skett då.

OS: Nej, den skedde ju successivt under den tiden, och det var ju en del av hela Europas enande. Man ska kanske inte dra upp hela historien…

CT: Nej.

OS: Nej, vi behöver inte göra det men samtidigt så finns… jag träffade en polsk kollega häromdagen. Och han sa: ”Det som nu håller på att hända, med att Europa håller på att delas igen – vi har varit ifrån Europa”, som han sa ”i 60 års tid, nu vill vi inte uppleva det igen”. Och det är klart att det är den ansträngningen… att inte fragmentisera, inte nationalism, inte protektionism. Du ser det händer i Ungern, du ser det händer i Grekland.

CT: Jag är verkligen förvånad över att du som liberal och folkpartist säger att den nationella demokratin har spelat ut sin roll.

OS: Det sa jag inte!

CT: Jo, det är precis vad du sa.

CE: Men nu talar vi krismöte om euron här, kan vi hålla oss kvar i det samtalsämnet.

CT: Just det. Men det är ju det som ändå det här handlar om ytterst, alltså. Om man tycker att det är bra att viktiga ekonomiska beslut, om skatter, om den ekonomiska politiken, ska fattas i Bryssel och inte i medlemsländerna, ja då försvagar man ju den nationella demokratin. Väljarna kan välja, men de har inget inflytande.

CE: Väldigt kort nu, ser du ingen fara i att man flyttar över mer makt till Bryssel?

OS: Jo, absolut, och det måste ha legitimitet, alldeles klart. Men det finns vissa frågor, och det vet svenska medborgarna, det vet man ute i Europa, där det inte räcker med att fatta beslut på nationell nivå.

CE: Det får bli sista ordet, tack båda herrarna för att ni kom hit.

Kommentar: Jag tycker att Carl Tham säger det väldigt väl. Det är anmärkningsvärt naivt att tro, just på grund av de obehagliga strömningar som Olle Schmidt själv tar upp (Ungern, Grekland osv), att Europas folk skulle acceptera att centralstyras än mer ifrån Bryssel. Naivt och farligt. Vi står i en situation där Storbritannien inom något år sannolikt kommer tvingas till en folkomröstning om utträde, och opinionen är för ett sådant utträde. Om det sker, finns inget som säger att inte ännu fler länder skulle välja att lämna samarbetet helt.

Centralstyrningen undergräver unionens legitimitet hos medlemsländernas folk. Det borde varje politiker som värnar om unionens fortlevnad inse. Men tvärtom verkar Olle Schmidt tror att mer överstatlighet är lösningen. EU är nödvändigt för att förhindra nya konflikter på vår historiskt sett svårt plågade kontinent, men för att det ska fungera krävs legitimitet. Den legitimiteten uppnår man inte genom att tvinga Europeerna in i ett gigantiskt politiskt fängelse.

Slutligen: Nu när vi transkriberat det hela så kan vi se att Schmidt ordagrant säger att den nationella demokratin ”inte längre håller”, vilket ju är i princip synonymt med att ha spelat ut sin roll. Schmidt säger alltså emot sig själv när han förnekar för Tham att han sagt detta.

Kanske låter det värre när någon annan säger det, Olle Schmidt?

Även Motpol skriver om detta.

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Ett svar till Olle Schmidts (fp) hemska framtidsvision transkriberad

  1. Bengt Jacobsson skriver:

    Här visas med all önskvärd tydlighet att ”motorkäften” Olle Schmidt är
    en uttalad antidemokrat och dessutom moraliskt ryggradslös då han förnekar vad han just sagt. Hur är en sådan ”politiker” möjlig i fp, ja i något parti? Men å andra sidan: den tanklöst pladdrande Birgitta Olsson är ju också möjlig i samma parti…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *