Nej, det är ingen rolig dag. En dag kanske vi kan göra något åt detta.

Samtidigt som man pissar på hederliga medborgarnas privatliv, bedöms stenkastande pyromaners integritet vara viktig – viktigare än medborgarnas säkerhet! Det blir den logiska slutsatsen, då man inte vill tillåta Malmös brandkårs utryckningsfordon att fotografera dessa sabotörer och därigenom kunna skydda allmänheten.

Kan någon se logiken i detta? Kanske hjälper det om man vet att riksdagsledamöterna – föga förvånande men ändå – inte ens tycks veta vad de röstar om.

PS. Jag vet mycket väl att beslutet om kameraövervakning inte tas på riksdagsnivå, jag vill bara påpeka inkonsekvensen i politikernas ”integritetsvärnande”.

Det är en sak att kompromissa inom en regering. Man kan inte alltid få som man vill. Det kan jag köpa. Jag kanske inte gillar det, men det är svårt att inte förstå det.

Men det är svagt, det är riktigt, riktigt svagt, att inte åtminstone stå upp för det man påstår sig tro på.

Jag förstår mycket väl – ja, jag har fått det förklarat för mig i ansikte mot ansikte – att centerpartiet måste leva upp till den välsignade Regeringsdugligheten. Men stämmans syfte är inte att legitimera överenskommelser man ”blivit nödd” (vilket både kan diskuteras och har diskuterats, men jag släpper det just nu) att göra i ett regeringssamarbete.

Syftet är att ge uttryck för den politik som partiet ska ha som ambition att föra. En kollektiv sammanfattning av de individuella värderingar som partiets medlemmar – representerade av delegaterna – hyser.

Det är inte godkänt att låta anpassa dessa värderingar till att överensstämma med regeringsöverenskommelser. Värderingar anpassar man nämligen inte, för då är de inte sanna värderingar.

Jag skrev häromdagen om Anne-Marie Pålsson och hennes beslut att inte ställa upp till nyval. Ett konsekvent handlande utifrån hennes värderingar. Pålsson anser inte att riksdagen existerar för att ”driva igenom” och legitimera regeringens handlingar.

På samma sätt som stämman inte existerar för att legitimera partistyrelsens. Det är inte stämmans uppgift.

Och det är det som gjort mig så besviken. Stämman 2006 antog ett strålande dokument som ett uttryck för en berömvärd integritetspolitik. Öppenhetsmanifestet. I opposition antog partiet en politik som man senare, i regeringsställning, helt plöstligt valde att förkasta på stämman.

Jag svär sällan här på bloggen. Men hur fan kan FRA-lagen vara otänkbar i opposition men OK i regeringsställning!?!? Detta är inte ideologisk stringens och konsekvens! Det är ett undermåligt resonemang. Det går helt enkelt inte ihop.

Man anpassar inte sina värderingar!

Nå, hursomhelst. Jag har i alla fall bestämt mig.

Jag måste säga att jag blir förbannad av att se hur man helt plötsligt ändrar sig. Jag avskyr jasägande och medlöperi, och jag kan inte skaka tanken att detta är vad som skett.

Ett undermedvetet, eller – ännu värre – medvetet legitimerande av beslut som man egentligen inte stöder för partiets skull (jag får nästan lust att skriva det med stort ”p” men vi pratar inte om sossarna här). Eller för partiledningen. Eller regeringsdugligheten. Eller vad du vill.

Det har varit två omtumlande veckor, psykiskt. Detta är ett av de svåraste beslut jag behövt fatta. Men till sist måste man ställa sig en fråga, precis som Johan poängterar.

Menar jag allvar med mina ideal, och har jag viljan att arbeta för dem? Svaret är ja, och har alltid varit ja. Man anpassar inte sina värderingar.

Frågan jag ställde mig är huruvida partimedlemskap vore det bästa sättet att göra detta.

Jag kommit fram till att så ännu är fallet. Det är därför jag blir kvar partiet. Det är trots allt partierna som har makten i Sverige, och vill man ändra det får man spela spelet. Men det är inte utan förbehåll, ångest och viss motvilja.

Bara en sån sak som att våra partikamrater frivilligt fråntar oss FRA-kritiker inom partiet vårt bästa vapen – genom att trampa på och neutralisera öppenhetsmanifestet (i alla fall de FRA-relevanta passagerna).

Men har man väl kommit till slutsatsen att partiarbete är vägen, handlar det egentligen bara om energi och uthållighet, precis som Lake skriver.

Tja, vi får se hur långt energin räcker. Än är den inte slut. Jag kan rätt ofta övertyga folk, om jag får tio minuter i samma rum. Partipolitik it is, således.

Nej Erik. Nej, Hanna. Jag hoppar inte av.

Men tro mig, jag förstår de som gör det.

Några blogginlägg från liberala bloggare som jag går och funderar på just nu. Funderar djupt.

Erik Herbertsson: (C) gör halt i liberaliseringsprocessen.

Dick Erixon: Centern – Det ideologiskt omogna partiet men även Jag tror på Maud Olofssons C-strategi.

Magnus Persson: Har centerpartiet något förtroendekapital inom integritetsfrågorna kvar alls?

Vi har efterlyst en ideologisk vakthund i partiet och jag tror det behövs, egentligen i alla partier, någon som bevakar att medlemmarnas och väljarnas intressen försvaras. I FRA-frågan har CenterUppropet spelat den rollen under 2008, och kanske kan den rollen utvidgas under 2009 till en mer generell ”nagel i ögat” (eller vad man nu vill kalla det) då liknande värderingar och ställningstaganden hotas att bli överkörda. Den som lever får se.

Man ser fan bra ut med mick, alltså. Är jag inte Morrissey upp i dagen, så säg?


Och så en liten close-up. Det framgår av filmen att herren i bakgrunden stannar till en längre stund med sin cykel och antingen filmar eller fotograferar mig. Jag måste väl ha lyckats fånga hans intresse. Alltid nå’t.

Och här följer det hyfsat välskrivna, men synnerligen styltigt levererade talet. Kommentera gärna, men give me a break, jag är nybörjare så det skriker om det. Tempot är alltför lågt i min monolog. Och ja, ”debattartikel” är ett jättesvårt ord att komma ihåg, om ni undrar… Sen är jag sur på mig själv för att jag använder självförminskande ord såsom ”någorlunda” och ”faktiskt”. Men med tanke på att det är min debut får jag känna mig ”någorlunda” nöjd… (pun intended)

Måste säga att jag mitt budskap mottogs med viss skepsis. I slutet av mitt tal kan dn uppmärksamme lyssnare höra en hånfull fnysning när jag föreslår att kontakta grundlagsutredningens ledamöter och meddela ”att ni tycker det här är viktigt”. Återigen är det centerpartister som är mest konstruktiva i FRA-debatten, om jag får säga det själv. Återigen är det vänstern som ser till rättighetsskydd när det passar dem.

Uppdatering 17/9 kl 09.37: I Sydsvenskan har man också fångats på bild.

Polisen hade, lyckligtvis, väldigt lite att göra trots att aktiva av alla färger var samlade på ett och samma ställe.

Kommunister fanns representerade.

Liksom libertarianer (betydligt fler kommunister dock).

Haschtroll fanns där också.

Liberala studenters Ola Svedin visade vad han tycker.

Ung Vänster låtsades som om borgerligheten kläckt FRA-förslaget från början. Man frågar sig om de är ovetande eller bara försöker lura sig själva.

Piratpartisten och arrangören Gustav Nipe ser på klockan att det är dags att börja. En blandad skara hade bett om ordet denna eftermiddag.

Sara Björk från SSU var först ut med att hålla tal och uttryckte förhoppning om att hennes parti nu skiftat mening angående den lag som de en gång tog fram.

Även Ola Svedin från Liberala studenter talade, och uppmanade till sina meningsmotståndare att lägga meningsskiljaktigheterna åt sidan för den gemensamma sakens skull.

Hampus Algotsson från Grön Ungdom talade och uttryckte hopp för att Centerpartiet skulle ta sitt förnuft tillfånga och fälla FRA-lagen, vilket jag bara kan instämma i. Helst tillsammans med resten av regeringen, dock.

Miljöpartiets kommunalråd i Malmö Lari Pitkä-Kangas hoppades på att regeringen skulle se till mänskliga rättigheter.

Nätverket Svart Måndags Klara Ellström talade med energi och charm.

Därefter gick tåget.

Därefter fick undertecknad greppa mikrofonen en stund.

Ung vänsters Jonas Hasselqvist (rätt namn? Annars mina ursäkter) kritiserade regeringen.

Piratpartiets Snild Dolkow avslutade.

Coolast av alla var som vanligt Laszlo, och hans mustasch ägde hårdast.

Bara ett motiv som tilltalade fotografen i mig.

Liksom denna ögonblicksbild.

Uppdatering: Även Blogge och Johanna lägger upp bilder (trots att jag inte lyckades se skymten av någon av dem på plats, men det är en annan historia).

För centerpartiet som har blivit den starkaste försvararen av frihetliga värderingar riskerar lagen att tillintetgöra tio år av ideologisk utveckling och driva bort partiets liberala väljare. Lagen måste rivas upp och skickas tillbaka till ritbordet genom att tillsätta en blocköverskridande parlamentarisk utredning. Sverige behöver en bra och rättssäker signalspaning.

FRA-lagen strider mot partiets värderingar och mot väljarnas vilja då de röstade fram oss till Sveriges tredje största parti. Centern fick stöd därför att vi står upp för liberala kärnvärden, då övriga borgerligheten präglas av paternalism och social ingenjörskonst (fp), eftergifter till socialdemokratin (m) och konservatism (m och kd). Partiets ja till FRA-lagen strider mot dessa värderingar, och hotar sända liberala väljare – många unga människor och partiets framtida väljarbas – till folkpartiet eller, i värsta fall, soffan.

Staten har nämligen våldsmonopol mot sina medborgare. Det har inte google, microsoft eller något annat företag i världen. Det enda företagen kan göra med informationen är att försöka sälja saker till oss. Det kan jag leva med.

När Johan Norberg slog igenom med sin bok ”Till världskapitalismens försvar” fick han bemöta påståenden om hur hemskt det var att de största ekonomierna i världen var företag och inte länder. Jag tycker man borde vara upprörd om det förhöll sig tvärtom. Vi människor, medborgare, konsumenter har makten över företagen. Världens stater, å andra sidan, har genom sitt våldsmonopol makten över oss.

Dessutom håller jag ett kort tal för att ge mitt, och centeruppropets, perspektiv på saken. Återkommer förstås med rapporter från demonstrationen, men gå gärna ner dit själva! Den startar på Möllan på tisdag klockan 17.30.

Läs mer om demonstrationen här. Eller här, om den första länken inte funkar.