Man får många gliringar från de danska kollegorna nuförtiden; är det inte svart humor angående de många invandrarrelaterade skjutningarna i Malmö, är det kritik av den svenska behandlingen av Sverigedemokraterna i allmänhet – eller TV4:s censur av dem i synnerhet.

Men allt är inte frid och fröjd hemma i The State of Denmark heller. Pia, som förmodligen känner att det gått lite väl lång tid sedan hon fick göra ett utspel mot muslimer i danska medier, går nu ut med förslaget om att förbjuda parabolantenner i invandrartäta bostadsområden såsom Vollsmose i Odense. Detta med anledning av, som Pia uttrycker det, att kanaler som Al Jazeera og al Arabiya ”indoktrinerar till hat”.

»Skal det f.eks være tilladt, at Vollsmose er plastret til med parabol-antenner, som peger mod den mellemøstlige verden? Jeg ved godt, det er meget forbud, men det er nødvendigt. Fjern parabolerne«, siger Pia Kjærsgaard.

Jaha, ja. Partiet, som säger sig stå upp för yttrandefriheten i Danmark, visar sig alltså till sist bara förespråka en mycket selektiv form av yttrandefrihet; friheten att hetsa mot muslimer (som jag rent principiellt förvisso stödjer även om ”hetsande” inte är något jag uppmuntrar). Men det slutar inte där. Om det inte går att förbjuda parabolantennerna – vilket det såklart inte gör – så tycker Pia att man istället ska förbjuda kanalerna.

Dansk Folkeparti glemmer den ytringsfrihed, som partiets ellers ofte fremhæver som en vigtig dansk værdi, når formand Pia Kjærsgaard foreslår et forbud mod parabolantenner i eksempelvis Vollsmose.

Det vurderer chefjurist i den liberale tænketank Cepos, Jacob Mchangama.

Det Pia ägnar sig åt är skrämselpropaganda och populism i dess yttersta form. De hon appelerar till har nog knappast sett på de nämnda TV-kanalerna, som i det stora hela är seriösa och professionella produktionsbolag.

»I hele den arabiske verden bliver vi ofte beskyldt for at være provestlige. At få kritik fra begge sider får os til at tænke, at vi må gøre noget rigtigt«, siger [lederen af Al Aravbiya].

Ja, att påstå att de skulle driva någon slags islamistisk indoktrineringskampanj mot sina tittare är något som förmodligen bara Jeppe från Sydjylland kan instämma i utan ifrågasättande. Men så är det ju också honom som Pia siktar på. Så som hon alltid gjort, och det har än så länge alltid belönat sig – aldrig straffat sig. Och däri ligger den stora svagheten i det danska debattklimatet.

Det ska sägas, och det glädjer mig, att det i alla fall finns några DF:are som tagit ovanstående principer på allvar, och reagerar på utspelet med att lämna partiet.

Dansk Folkeparti er blevet for ekstremt, for fremmedhadsk og for udemokratisk.

Det mener Henrik Soloy, som derfor nu har meldt sig ud af partiet i protest efter ni år som byrådsmedlem for Dansk Folkeparti i Albertslund.

Afgørende for hans beslutning er Pia Kjærsgaards forslag om at forbyde først paraboler og senere arabiske nyhedskanaler, som har været heftigt debatteret de seneste dage.

»Jeg vil ikke bestemme, hvad min nabo skal modtage af nyheder. Jeg tror, min nabo er så intelligent, at han godt kan sortere skidt fra kanel«, siger Henrik Soloy og fortsætter:

»Jeg kan ikke se mig selv i et samfund, hvor magthavere bestemmer, hvad jeg ser af nyheder«.

Starkt! Pia har varit en realitet så länge i dansk politik att det känns som att man tar hennes position för given, och kanske gör hon det själv också. Har hon fått hybris, månne? Någonstans måste det gå att bryta det dödläge som den danska debatten hamnat i. Handlingar som dessa och intern kritik borde förhoppningsvis kunna danska folket att ställa sig själva frågan om det maniska tonläge som plågat Danmark i ett decennium, och kulminerade med Muhammedteckningarna, kanske kan övergå i en mer sansad och konstruktiv debatt. Och det skulle behövas. Fundamentalistisk islamism skall debatteras, fördömas och bekämpas – men det gör man inte genom att, såsom Pia Kjærsgaard gör, utmåla alla muslimer som potentiella extremister.

Till och med Naser Khader tar sig i kragen och väljer för en gångs skull inte den populistiska diskursen -redan det ett trendbrott, banne mig!

Jeg troede, at det var en aprilsnar, siger de konservatives ordfører, Naser Khader.

Kanske har Pia trampat i klaveret på riktigt den här gången. Jag gör ingen hemlighet av att jag verkligen hoppas att detta är början till slutet för Danmarks mäktigaste kvinna.

Yttrandefrihet är mer än bara religionskritik

Poängen jag försöker göra är att gänguppgörelser och oprovocerade vansinnesdåd är två helt olika saker.

Malmö har stora problem med gängbildning och organiserad brottslighet, och detta har svärtat ner stans rykte. Men det rör sig här inte om organiserad kriminalitet utan om en störd psykopat, även om denne sannolikt varit i kontakt med brottslingar för att komma över de automatvapen (!) som använts vid dåden och sannolikt smugglats in i landet. Därför bör vi fråga oss vad som kan göras för att förebygga denna sorts vansinnesdåd. Sannolikt har dessa gärninar begåtts av en person som befinner sig, eller upplever sig vara, utanför gemenskapen. Ett starkt inkluderande civilsamhälle är därför den bästa medicinen mot att enskilda får lust att ”hämnas” på samhället.

Utöver detta är det i ett kortare perspektiv naturligtvis centralt att brottsbekämpning och psykvård får tillräckliga resurser.

Men jag ska inte babbla på. Läs mitt två år gamla inlägg om He-Man istället, det är en av mina favoriter.

Malmös socialdemokratiska kommunalråd Ilmar Reepalu fördöms av människorättsorganisationen Simon Wiesenthal Centre, som specialiserar sig på antisemitism.

Det är med anledning av tävlingen World Mayor, där världens bästa borgmästare koras, som Wiesenthal-centret ingripit. Ilmar Reepalu finns bland de nominerade, men Wisenthal-centret anser att Reepalu borde diskvalificeras.

I bakgrunden ligger Ilmar Reepalus uttalanden i pressen, vilka förringade den judiska minoritetens besvärliga situation i Malmö. När judar i Malmö har känt sig tvungna att fly staden på grund av grasserande antisemitism, har Reepalu kommenterat läget delvis överslätande, delvis närmast fientligt.

”En borgmästare som inte kan stå upp för sin stads invånare kan inte vara en förebild, och vad Reepalu har sagt och gjort mot Sveriges judar, speciellt i Malmö, borde diskvalificera hans kandidatur i World Mayor 2010″, skriver Simon Wiersenthal Centre.

Ja, nog har Reepalu skämt ut både sig själv och Malmö genom sina kommentarer.

Hösten 2009 startade man det naturgaseldade Öresundsverket i Malmö hamn, detta har lett till en fördubbling av koldioxidutsläppen i kommunen vilket man inte angett i den undersökning som lett till utnämningen.

[...]

Ändå tar Reepalu glatt emot utmärkelsen utan några invändningar. Antingen saknar han logisk slutledningsförmåga och då är han olämplig för jobbet, eller så struntar han medvetet i situationen och då är det en skandal varav han således även då är han olämplig för jobbet.

Detta berättade han för oss i styrelsen redan för några veckor sedan. Naturligtvis är det tufft att behöva byta ordförande inför en valrörelse, men Bassems motivering för bytet kan man inte gärna klaga på. En förändrad situation både professionellt och på familjesidan (han har blivit pappa) visar att det är det personliga engagemanget som håller upp kommunpolitiken, och kommer därför alltid vara beroende av hur människors liv ser ut. Jag kan själv bara uttrycka min tacksamhet för det arbete Bassem lagt ner och tycker det är trist att han slutar.

Läs mer hos Bassem själv, Erika samt sydsvenskan.

Däremot ställde jag upp på kommunlistan. Efter avslutad stämma stod det klart att mina partikamrater beslutat att placera mig på femte plats på listan, vilket jag tycker känns kul och jag ser det som ett förtroende från mina partikamrater. Det ska sägas att det är kompetenta namn som står före mig på listan, men jag skall hursomhelst vara aktiv i debatten och därigenom kampanja för att jag eller åtminstone någon annan på listan skall kunna få en plats i kommunfullmäktige. Jag kommer framöver fokusera ännu mer på händelser i och omkring Malmö här på bloggen.

Som profilfrågor i valrörelsen har Malmöcentern utsett miljö, mångfald och öresundsregionen, frågor som jag vill att vi driver i kommunfullmäktige.

Även listtvåan Erika Hedblom skriver, liksom sydsvenskan.

Samtidigt som man pissar på hederliga medborgarnas privatliv, bedöms stenkastande pyromaners integritet vara viktig – viktigare än medborgarnas säkerhet! Det blir den logiska slutsatsen, då man inte vill tillåta Malmös brandkårs utryckningsfordon att fotografera dessa sabotörer och därigenom kunna skydda allmänheten.

Kan någon se logiken i detta? Kanske hjälper det om man vet att riksdagsledamöterna – föga förvånande men ändå – inte ens tycks veta vad de röstar om.

PS. Jag vet mycket väl att beslutet om kameraövervakning inte tas på riksdagsnivå, jag vill bara påpeka inkonsekvensen i politikernas ”integritetsvärnande”.

Det är ganska få som gjort den här jämförelsen, så jag tänkte att jag åtminstone ska ta upp den (även om jag snuddade vid ämnet här senast).

Detta är inte första gången som man försökt reclaima i Malmö i år. Så sent som i försomras ville man protestera mot ”rikemansghettot”* i Västra Hamnen i Malmö. Även då gick folk ut ur sina hem för att försöka bevaka och bevara sin stadsdel. Det slutade visserligen inte med att de boende handgripligen avlägsnade ligisterna, såsom skedde i Rosengård i helgen, men annars visade man på liknande civilkurage.

Såhär skrev man inför VH-reclaimandet:

Vi vägrar blunda för den uppenbara orättvisan i vår egen stad. Vi ska sätta de rikas köpta trygghet i gungning.

Aha! Så ni förstår alltså själva att aktionen skulle upplevas som negativ av de boende? Så om ni nu sympatiserar med Rosengårdsborna, varför beger ni er då dit? Skulle de tycka om det, trodde ni, när Västra Hamnen-borna inte gjorde det? Självbedrägeri? För i Rosengård utlovades ju inga trakasserier, bara:

Den 22 augusti kl. 20 ordnar vi Reclaim Rosengård, en fet gatufest i rondellen intill bensinmacken på Ramels väg, som en protest mot de sociala förhållandena på Rosengård.

Alltså: Först försökte huliganerna ”reclaima” den fina delen av stan. När det gick sådär tänkte de att det kanske skulle gå bättre om de försökte i den ”förtryckta” delen av Malmö. Ja, ni vet, den där det finns hunsade proletärer, socialt utslagna, rasdiskrimerade och andra stackare. Så’na som huliganerna tror skall stå på deras sida eftersom de är företrädare för en ideologi som står på ”de svaaagas sida”.

Men det gick väl sådär, va?

Slutsats: Ingen gillar er! Folk vill ha lugn och ro i sina bostadsområden! I de fall gatufester alls skall hållas i staden, skall dessa anordnas av kommunen, såsom i torsdags under Malmöfestivalen (och gärna bjuda på artister som Thåström, det var en gatufest, det!) även om jag för egen del måste erkänna min lättnad över att festligheterna i år flyttat från slottsparken, som ligger nära min bostad.

Vilken stadsdel ska ni ”återta” nästa gång?

Jag säger bara: Stay out of Slottstaden!

_____________________________________
För övrigt gillar jag att alltid när det rapporteras, omnämns ”en bensinmack”…

…Precis som om att vi inte vet vilken mack det handlar om – ”Hmmm… undrar vilken bensinmack det kan röra sig om…” – det är ju alltid samma. Den där Preem-macken tycks vara mer obligatorisk avslutning bland vandaler i Rosengård än Max hamburgerrestaurang på Stortorget är för utfestade singlar en lördagnatt efter ”Slitage” stängt…

Varför inte bara skriva: ”Aktivisterna drog sen som vanligt till Preem-macken i slutet på Ramels väg, ja ni vet den där som alltid blir sönderslagen, belägrad, får sina släp stulna eller på annat sätt får utstå vreden.”

Det hade varit kul! Men allvarligt talat; stackars dem som jobbar där, de får utstå mycket… Det får visserligen Herrgårdenborna också, men sakerna tycks alltid kulminera kring den där jäkla macken.

* Nååååja…! Så täta är de knappast, medelklassfamiljerna i Bo01. Bege er till de flådiga Fridhemsvillorna eller för den delen vissa delar av Limhamn så hittar ni nog högre tax brackets. Men de områdena har ju varit rika länge, och inte byggts upp på senare år under spektakulära former. Det mediala genomslaget skulle väl inte bli detsamma, kan en tänka…

Aktionen kommer spåra ur, säkert som amen i kyrkan. Det bästa vi kan hoppas på är att brottsligheten begränsas till skadegörelse, och att det åtminstone kan ske några arresteranden för denna.

Spårade ur gjorde det förstås, men inte på det sätt som jag – eller rimligen särskilt många andra – hade förväntat sig. Utleda Rosengårdsbor kastar ut ligisterna!

Det värmer i hjärtat med detta civilkurage, fast det naturligtvis är bedrövligt att det ska behöva komma till detta. Det är så underbart att se att vanliga människor inte accepterar detta beteende. Oavsett om det är Rosengård eller Västra Hamnen som skall ”återtas”.

Det är läge att återigen citera vad Bassem skrev:

Däremot är de övertygade om att de har stöd från Rosengårdsborna för denna aktion. Själv är jag säker på att så inte är fallet.

Med facit i hand en enkel, men likväl fullständigt klockren analys.

Vanliga människor måste fortsätta protestera mot våldsamma vänsterextremister!

I intervjun vägrar gruppen ta avstånd från våldsaktioner och vill inte ens svara på enkla frågor såsom varför de är maskerade. Däremot är de övertygade om att de har stöd från Rosengårdsborna för denna aktion. Själv är jag säker på att så inte är fallet.

Jag är uppväxt och bor på Rosengård sedan många år. Flera släktingar bor, kanske i sammanhanget ett opassande uttryck, ett stenkast ifrån min lägenhet.

Av naturliga skäl har jag många vänner i stadsdelen och har i mitt arbete daglig kontakt med Rosengårds- bor. Jag kan helt ärligt säga att jag inte en enda gång hört att polisen skulle vara ovälkomna på Rosengård, tvärtom så är de väldigt uppskattade då de inger trygghet och snabbt kan vara på plats om nya bränder uppstår.

Både vänsterextremister som reclaimarna, och pyromankidsen i Herrgården, saknar respekt för andra människors liv och egendom, samt till rättssamhället. Aktionen kommer spåra ur, säkert som amen i kyrkan. Det bästa vi kan hoppas på är att brottsligheten begränsas till skadegörelse, och att det åtminstone kan ske några arresteranden för denna.

Högre kan man tyvärr inte lägga ribban för sina förhoppningar i dagens Sverige.