”We in Sweden”. Sådan indledte en svensk EU-parlamentariker med noget begrænsede sprogkundskaber altid sine taler i den liberale ELDR-gruppe i slutningen af 90’erne. (På de møder, hvor tolkene ikke var til stede forstås)

Min daværende chef som selv repræsenterede de danske liberale i EU-parlamentet ironiserede stærkt over, hvad han opfattede som svenskernes aldrig svigtende evne til at glæde sig over egen fortræffelighed og politiske indretning, som derfor efter deres mening skyndsomt burde eksporteres til resten af verden. Det var i hans udlægning, at svenske politikere nærmest opfattede det, som at EU havde meldt sig ind i Sverige og ikke omvendt!

Och visst är det svårt att inte dra på smilbanden åt detta. Jag avgav en kritisk svada igår, men om jag får lov att nyansera en smula, så har mitt utlandsarbete fått mig att inse att Sveriges perspektiv på saker och ting kanske inte är det enda perspektivet. Sverige är inte världens bästa, mest perfekta, mest framstående och modernaste land. Och även jag upplever denna attityd som påtaglig, och mycket tröttsam.

Hursomhelst får jag medhåll:

Men er det en stor nok sag til, at Europarådet skal indblandes, som V-udenrigsordfører Michael Aastrup Jensen foreslår? Nej selvfølgelig ikke. Der er tale om politisk – og populistisk -drilleri og et “tak for sidst” til det i gennem mange år VKO-kritiske selvgode svenske meningsestablishment, som efter min vurdering er domineret af centrum-venstre-synspunkter. Jeg tror dog, at Venstre og de konservative står sig bedst ved i forhold til svenskerne ikke at overspille i sagen.

Så, som jag skrev igår, man ska komma ihåg att det är ett fåtal populister som ägnar sig åt denna typ av skadliga utspel. Låt oss hålla det i minnet när vi bemöter anklagelserna.

Danmarks två regeringspartier, borgerliga Venstre (V) och De Konservative (K), anser att yttrandefriheten är i fara i Sverige sedan Sverigedemokraterna vägrades att visa sin valfilm i TV 4.

Låt mig inledningsvis klargöra två saker. För det första att jag inte tänker klaga på Dansk Folkeparti i detta inlägg. Det har jag redan gjort. För det andra att det inte är danska regeringsrepresentanter som nu ger sig ut och kampanjar åt Sverigedemokraterna. Det är representanter för regeringspartierna som går ut och gör det, men det är förstås är illa nog.

Det bör under alla omständigheter poängteras och understrykas att:

Udenrigsminister Lene Espersen (K) ønsker ikke at blande sig i den svenske valgkamp [...]

… men den integrationspolitiske talesmannen från samma parti, Naser Khader, har inga såna betänkligheter.

Naser Khader, kalder Sverige for »et uland, når det gælder ytringsfrihed.«

»Der er nogen, som skal fortælle svenskerne, at der er tale om censur. Det hører ikke hjemme i et skandinavisk land i 2010,« siger Naser Khader.

Naser Khader är en populistisk nolla som borde veta bättre än att fälla uttalanden som dessa. Det är alltför vanligt, i bägge länderna, att dra förenklade jämförelser mellan Dansk Folkeparti och Sverigedemokraterna. Visst, de är nationalistiska bägge två, vilket om inte annat hörs på namnet – men deras respektive ursprung är helt olika.

Medan DF absurt nog har sitt ursprung i halvanarkistiska Mogens Glistrups Fremskridtspartiet, har Sverigedemokraterna en betydligt brunare upprinnelse i uniformerad nazism.

Att SD sannolikt producerat filmen i vetskapen om att dess provokativa innehåll sannolikt skulle bannlysas från airtime, och således än en gång skänka dem den eftertraktade outsiderrollen hindrar honom heller inte från att på detta vis hjälpa Sverigedemokraterna med detta. Det vore klädsamt om Naser Khader satte sig in i svensk politik istället för att fälla kategoriska uttalanden för att försöka scora billiga poäng på hemmaplan.

Även Venstres utrikespolitiske talesman Michael Aastrup Jensen uttalar sig:

»Det vil være på sin plads at sende observatører til det svenske valg. Jeg vil tage en diskussion med Europarådets medlemslande, om vi skal sætte Sverige under en eller anden form for overvågning, så vi sikrer demokratiet i fremtiden,« siger han.

Framförallt tror jag att han syftar på kontroversen med de svenska valsedlarna (se mitt ovan länkade inlägg). Återigen: Detta har varit uppe till diskussion tidigare. Det var populism då och det är populism nu.

Jag för min del skriver gärna under på att det hade varit bra om en gemensam lista sammanställdes för alla partier som ställer upp i valet – förslagsvis av valmyndigheten. Det fungerar bra i andra länder och skulle gynna små partier som har svårt att uppbåda mankraften (eller pengarna) för att få ut alla valsedlar själva.

Samtidigt styrs valrörelser i olika länder av traditioner och förändringar ska komma genom diskussion, inte genom populistiska påtryckningar från andra sidan sundet.

Det anstår inte så framträdande representanter för de danska regeringspartierna att bete sig på detta sätt. De är mer intresserade av sin hemmamarknad än om den svenska demokratin. Jag hade förväntat mig detta av Pia Kjærsgaard, som mycket riktigt också uttalat sig kritisk.

Men inte av regeringspartierna, så kom in i matchen!

Mänskligheten har funnits i flera tusen år och kommer att finnas i tusentals, förhoppningsvis miljontals år till. Och det är nu – i vår livstid – som de första planetsystem utanför vårt eget solsystem upptäcks. Jag har, lite som den baskerprydde figuren i seriestrippen, svårt att förstå att detta inte fascinerar andra så som det fascinerar mig.

Men så är jag kanske lite tokig också.

Från xkcd.

Phil Plait – Don’t Be A Dick from JREF on Vimeo.

_______________________________________________

Uppdatering 26/8: Hittade några citat från föredraget här.

Also, how do believers think of themselves? Many times, their self-identity is wrapped up in their belief. One of the most important things people use to define themselves is their religion or their belief. They might say, “I’m a UFO person” or whatever, doesn’t matter what the belief is.

Not only that, our society stresses faith. How many movies have as their final message something about faith? How many books, how many TV shows? The doubt in the movie is downplayed. The person who is doubting is shown as ineffectual, even bad. And the belief is the highest ideal. […]

So all of this is stacked against us. And this is a lot of stuff stacked against us. Why in the hell would you want to make it harder to deliver that message?

* Phil får mycket snart ett eget program på Discovery channel. Trailern gör mig dock lite besviken, men jag antar att Discovery väljer ut scenen med explosionen när de i sin bristande fantasi ska försöka sälja något – vilket är en självmotsägelse, för om man ska ”dumma ner” vetenskapsprogrammen för att locka tittare, tja, då har man nog valt fel målgrupp. Känner jag Phil rätt, kommer serien ändå vara högkvalititativ och sevärd.

Hösten 2009 startade man det naturgaseldade Öresundsverket i Malmö hamn, detta har lett till en fördubbling av koldioxidutsläppen i kommunen vilket man inte angett i den undersökning som lett till utnämningen.

[...]

Ändå tar Reepalu glatt emot utmärkelsen utan några invändningar. Antingen saknar han logisk slutledningsförmåga och då är han olämplig för jobbet, eller så struntar han medvetet i situationen och då är det en skandal varav han således även då är han olämplig för jobbet.

Detta är naturligtvis en field day för både journalister och alliansvänliga bloggare. Som inläggsrubriken antyder; för bra för att vara sant. Så här mitt i valrörelsen och allt.

Johan Hedin lyfter också fram en viktig aspekt av ”frivilliga” drogtest som nu drabbat även den före detta justitieministern: all vägran kommer alltid att tolkas som ett försök att dölja drogbruk. Det är detta som är så försåtligt med argument av typen ”rent mjöl i påsen”.

Huruvida det var mjöl, amfetamin eller koks i Thomas Bodströms påse avstår jag från att spekulera i, men konstaterar att tajmingen för detta är sällsynt olycklig för sossarna. Detta kommer troligen sätta en påtaglig prägel på den resterande valrörelsen. Thomas Bodström är inte dum – han vet hur detta tolkas av väljarna. En politiker, en offentlig person, som trots att han är medveten om vilka signaler det skickar väljer att inte låta drogtesta sig när frågan kommer upp, kommer av allmänheten förmodas vara skyldig. Det är inte bra PR.

Saken är såhär: Jag respekterar Bodströms integritetsargument. Det är bara det att med tanke på vem han är, borde han – om detta verkligen var skälet – ha tvingat sig själv till att genomgå testet ändå, trots det obehag han sade sig ha känt. För han vet vilka signaler det skickar om han inte gör det. Och det obehag som följer på detta är betydligt värre.

För vilken icke-offentlig person som helst hade det i mitt tycke inte varit märkligt att vägra, men Thomas Bodström söker folkets förtroende i det kommande valet. Om han inte har tagit några droger borde han alltså ha gjort testet – för att upprätthålla den allmänna bilden av sig själv. Spekulationerna kommer fortsätta tills så sker – och under tiden hjälper detta knappast de rödgrönas redan knackiga valrörelse.

Utöver bloggen finns en kort presentation av mig, mina politiska åsikter (ett avsnitt som kommer utvecklas inom snar framtid) samt lite information om min kampanj för det kommande valet.

Jag vill passa på att tacka min bror Daniel Olsvenne som byggt designen!

Den gamla bloggen, som jag startade 2007, kommer jag inte längre uppdatera. Ni som länkar till den på era egna sajter får förstås gärna länka om hit istället, om ni fortfarande anser det jag skriver är läsvärt. Den som tycker att jag missat just hans eller hennes blogg i min länklista, är förstås välkommen att i sedvanlig ordning upplysa mig därom.

Nog sagt. Enjoy!

Men varför behålla rot men inte rut?
”Rotavdraget är en konjunkturåtgärd och inte en permanent subvention, det är vi överens med Socialdemokraterna och Miljöpartiet om. Byggbranschen klarar sig vanligtvis alldeles utmärkt men drabbas oerhört hårt i konjunkturnedgångar och då måste vi hjälpa till. Det är något helt annat än marknaden för städning och poolskötning som bara kan hållas vid liv genom konstgjord andning.”

Hmm, lustigt. Uttrycket ”konstgjord andning” alltså. Man skulle ju annars kunna hävda att man äntligen har släppt in lite luft efter att i åratal ha kvävt branschen, när man minskat skattebördan genom att tillåta avdrag för tjänsterna ifråga. Men jag antar att vänsterpartister inte ser saken på det sättet. Företag har ju bara överlevnadspotential om de får statsstöd, liksom.

Så för att sammanfatta: Om jag stryper dig, och sen slutar strypa dig – då har jag därmed gett dig något. Socialistisk logik.

Jag vet inte om man bör dra alltför långtgående paralleller mellan detta och dagens förslag om att erbjuda olika slags ”livspusselservice” till dem som till vardags benyttjar Stockholms tunnelbana, men det illustrerar varför politiker bör hålla sig ifrån ekonomin. Som Johan Hedin uttrycker saken på Peace, Love & Capitalism, bör politiker antingen hålla sig ifrån att leka företagare – eller ge upp sina politiska ambitioner och förverkliga sina entreprenörsdrömmar istället.

Det är tydligt att sossarna försöker föra bort uppmärksamheten från sitt enfaldiga beslut att vilja avskaffa RUT-avdraget om de kommer till makten, men i detta fall misslyckas de. Och inte stärker de sina sympatier i någon väljargrupp heller. Problemformuleringen är förvisso berömvärd – människor har svårt att få tiden att räcka till och därför är tjänster som denna viktiga. Men staten – eller i detta fall landstinget – sköter dem så mycket sämre än när människor får välja dem själva.

Istället bör politiken underlätta för fler människor att ha råd att själva välja vilka tjänster de upplever underlättar deras vardag mest – och det är precis det RUT-avdraget gör. Och därtill skapar det artontusen jobb. Jobb som socialdemokraterna inte tycks ha några som helst problem att förstöra för att istället få chansen att slänga skattepengar på att lägga ännu fler uppgifter på en redan dåligt fungerande lokaltrafik och infrastruktur.

Och kom inte och säg att infrastrukturen redan finns där. Det är ganska talande för socialdemokraternas bristande verklighetskontakt att de lägger fram ett förslag som detta, men å andra sidan kan man inte vänta sig mycket annat av Carin Jämtin, som tidigare gjort sig känd genom att föra fram könsneutrala kommunala toaletter som en central valfråga (hur många skulle detta beröra kontra kostnaden och förvirringen?).

Sossarna har problem och just nu tycks de jobba mer för alliansen än för sig själva.

CUF med Magnus Andersson och Hanna Wagenius är på hugget och formulerar en Newsmill-artikel om förslaget.